Sådärja. Nu är jag färdig med Joseph Conrads klassiker från 1902. Ända sedan någon-i-en-bok-jag-läste-läste-den-här har jag tänkt att jag också skulle göra det, utan att egentligen ha en aning om vad den handlade om. Nu vet jag, det hela utspelar sig i en icke namngiven afrikansk stat (men alla vet att det är Kongo, enligt baksidestexten) och det är verkligen inte en bok jag spontant skulle läsa (men så varför läser jag den då? jamen littvetkursen ni vet). Det handlar om kolonisering, människovärde, maktbalanser, grymhet, terror men ändå mest om människans förhållande till jorden och sitt eget ursprung. Mörkrets hjärta är som bäst när huvudpersonen, skepparen Marlowe, i den tysta mörka djungeln liksom får syn på livet i ett förklarat ljus. Det låter som om det här skulle vara värsta existentialistiska tegelstenen, men icke, boken är trots allt lättläst och endast 150 sidor kort.
Nu ska jag läsa Den gula tapeten, en gotisk- feministisk skräckhistoria om slott, låsta rum och sinnessjukdom. Definitivt mer min grej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar