mördarballader

The ladies of Hastings

The changeling, båda Henry Fuseli

Igår höststormade det, jag skulle ha läst men bildgooglade konst som på olika sätt är mystisk och romantisk och lyssnade på Murder ballads - jag tycker faktiskt att det var en ännu bättre stormsysselsättning än läsning, i synnerhet som boken jag håller på med är mäkta deprimerande. Jag rapporterar om den senare.

van Eyck, detalj Arnolfiniporträttet

William Blake, jag har alltid tyckt att Blake är lite för.. fantasy för min smak, men den här målningen är rätt fin. Pity heter den.

Fuseli igen, Mardrömmen med spökhästen och annat som återkommer i den här (mer kända) målningen. Fuseli är ju så bra! Har jag upptäckt nu. Ni kan se fler målningar här om ni vill.

The surprising tale of a girl who floated

hej på er, nu har jag jobbat i två dagar och är ledig tre. Jag ska strax slå mig till ro för kvällen, jag tänkte läsa färdigt På spaning-albumet (fast länken till album nummer två, jag tänkte ifall ni är nyfikna på omslaget) som jag började på igår. Gud vad jag skulle vilja ha glögg till, det är hög tid för glöggsäsong nu. Och åh, jag har köpt hyacinter! Och hyacintglas och ett litet gipsbarn med en myrtenkrans, de sålde så roliga saker där vi var. De hade älghornsbräken där som liksom var invikt i sig själv! Den är världens roligaste, jag funderade på att köpa en men jag måste nog först undersöka om det är en sådan typ av växt jag kan lyckas hålla vid liv.

(jaha, nu ändrades mina planer, så i stället för albumläsande går jag tydligen och äter chilensk kycklinggryta med hemlagade pommes frites. hejhej)

Gibt geheimen Sinn zu kosten / Wie's den Wissenden erbaut

Danska träd anno 1888 av Laurits A. Ring

Hej, nu skriver jag något för att ni ska slippa mötas av rubriken "Dagbok från en sjukbädd" här - jag skyller på, eh, febern. Dessutom har jag idag en fullgod anledning att skriva en tysk rubrik, se nedan.

De ska fälla almarna utanför mitt hus, de har fått almsjuka och det är sorgligt. Det ska tydligen bli någon slags konsthappening där innan träden fälls, jag föreställer mig att det är svårt att göra bra och njutbar konst av döda träd. Äh, jag vet inte. Jag tröstar mig med att jag tillbringar ganska mycket av min tid på ett ställe med en av stadens vackraste utsikter, över stadskyrkogården och de mäktiga träden där. Den har varit alldeles ljuvlig i höst, den har rasslat av klargula boklöv och dånat av kyrkklockornas ringningar. Nu är träden alla nakna utom en blodlönn vars färg står sig så fint mot kyrkans vita kalksten (jag har förresten aldrig ens varit inne i den kyrkan, jag har varit på väg flera gånger men jag är osäker. Är det, typ, öppet? Min erfarenhet av kyrkobesök, utöver de vanliga ceremonierna, är mycket liten).

Okej, nu tittar vi på träd etc.

Ett Schiele-träd, lite i samma tradition som Hockneyträdet och Mondrianträdet.

Ett dekorationsvykort av något slag, det föreställer i alla fall ett blad av Goethes favoritträd (det är förstås hans diktning i rubriken)

Engelska träd av John Frederick Kensett

Dagbok från en sjukbädd

Jag ligger hemma och är sjuk idag, så jag okynnesbloggar lite. Försökte se Slumdog Millionaire i stället, men jag har alltid varit urdålig på att se filmer, det gick inte. Somnar alltid, alltid på bio, det är så pinsamt. Jag ser för det mesta bara skräpfilmer och skräp-tv, typ Top Model. Jag kan inte hjälpa det! Tur att jag har en så fantastiskt sofistikerad smak i allting annat.

Innan jag blev sjuk var vi på loppis igen, jag hittade ett så fint gammalt tryck, det liknar det här:


Jag köpte några böcker också, förstås, tema novellsamlingar: En sak är en sak av Alberto Moravia och I Brokiga Blads vatten av Torgny Lindgren, jag hittade också Anna Karenina för en femma och det är ju en bok jag bör läsa någon gång i mitt liv. Till sist Den högsta kasten, Carina Rydberg är nämligen en författare som gått mig förbi men som jag hör talas om överallt där människor nostalgitrippar (jag tillhör nog inte rätt åldersgrupp, eller så var jag för världsfrånvänd på den tiden... Per Hagman lämnar mig också fullkomligt oberörd). Ja, förutom ett Morgan Kane-album som jag ska ge till min pappa, det och Modesty Blaise är det enda han läser. Och min mamma läser bara tantsnusk och andra Svalanböcker, så mitt intresse för litteratur har inte direkt gått i rakt nedstigande led.

Jag har tillbringat det mesta av eftermiddagen med att bildgoogla David Hockney, således kommer här ett stycke fint måleri, om än väldigt o-Hockneyskt (det beror på att det är en studie, men den liknar en Mondrian innan de alltför räta linjernas tid):Nu ska jag duscha igen, jag hatar att febersvettas, sedan ska jag fortsätta läsa Farväl till Berlin och sova lite emellanåt. Hej så länge.

Rucklarens väg

James Northcote

Vi åkte till Helsingborg och där såg vi James Northcotes och William Hogarths gravyrer i ett rum klätt i svart galon. Sedan såg vi samma bildserie (Rucklarens väg, alltså) i form av målade kopior i ett nästan parodiskt dekadent rum: det var förgyllda, tungt ornamenterade ramar, röda sammetsdraperier och persiska mattor. Jag tycker om överdåd, men inte att bli skriven på näsan (fast å andra sidan gillar jag inte när jag inte alls kan se kopplingen heller, så jag är väl bara gnällig).

Vi kom dit när det var kvällsöppet, vi hoppades på tomma rum men trampade en guidad grupp i hälarna. Jag hatar guidade grupper, hatar skolklasskänslan, de små hopfällbara stolarna, guider som referar till alla konstverk som "spännande". Jag gillar utförliga kataloger i stället.

Vi såg animationer av Nathalie Djurberg, de var fantastiska, man kunde i salongen se människor sitta och vräka sig i små nätta rokokomöbler, det var det bästa av alltihop.
Sedan såg vi David Hockney i ett kaklat rum:

David Hockney

Jag vet inte riktigt vad tanken är med att kakla ett helt rum och bygga en bassäng i mitten, men bildserien är i alla fall alldeles strålande bra: Hockney tecknar lite likt Per Åhlin, faktiskt, fast elegantare. Och berättelsen, den moderna rucklarens väg, är förvillande lik en komprimerad Räddaren i nöden.

Det fanns andra rum, ett varifrån Stravinskijs opera ekade svagt, ett annat där det hängde osmakliga teckningar, fullklottrade med dollartecken, dyra bilar och autentiska citat från Stureplan (är det uppfattningen av dekadens av idag? Jag tycker bara att det är vulgärt). Vi gick därifrån och drack kaffe efter att ha kikat på teaterdräkter och Kronborgs slott genom en kikare på utställningen Teaterns väsen, det var en fin bonus.

Botanikens omfattning och nödvändighet

Hammershøi 1896. Jag har haft en sådan växt som står i fönstret! Vet inte namnet. Den dog i alla fall, bladen blev bruna och lossnade, tror jag. Så nya växten får inte vara lika eller mer svårskött än den.

Jag har fått ett fint gammalt bokskåp med knoppar i mässing, jag har ställt det så att jag ser det var jag än sitter i vardagsrummet. Nu tänker jag att jag skulle vilja ha en fin krukväxt stående på det. Jag har paradisträd i mina fönster, de är fina men jag skulle vilja ha någonting annat, och så tänker jag: ni är väl bra på växter? Några av er, i alla fall? (Moa har till exempel gjort en fin vägledning till krukväxtdjungeln, den är super.) Jag vill hemskt gärna ha tips.

Skåpet står alltså ganska nära ett fönster i söderläge, det är varmt och torrt där men det blir lite dragigt när balkongdörren bredvid öppnas. Jag gillar inte att vattna och växten måste vara estetiskt tilltalande (inga garderobsblommor, alltså). Stor bonus om växten är ovanlig och det finns en trevlig historia om den. Eller om den har ett roligt namn, typ älgbräken.

Länktips!

William Hogarth 1735

Dekadensutställningen på Dunkers öppnar i morgon! Om ni har tänkt gå och se den, vilket jag tänker göra, kan ni om ni vill börja med att spana in William Hogarths bildserie A rake's progress, navet kring vilket hela utställningen snurrar.

Här är länken (finns också andra bildserier av Hogarth där, och glöm inte att klicka på bilderna så att de blir stora!)

The night, tho'clear, shall frown

edward gorey

Arnold Böcklin 1880

Underst en Caspar David Friedrich från 1824 som inte är så läskig (jag tänkte mig nämligen att det skulle vara lite allhelgonatema på det här inlägget, monster och kraxande fåglar kring gotiska torn och stormrivna hav och så, men det är ju faktiskt en kyrkogård!), jag ville visa er den därför att den där färgnyansen motsvarar exakt den färg jag såg på löven när jag promenerade en skogskyrkogård igår; det var sagolikt vackert, en matta av brandgula löv som tumlat ned för en slänt. Då var det skymning i stället för gryning, himlen var mjölkfärgad i stället för en som i alla fall lovar blått, men löven var de samma, och träden som stod på rad.

Housewifeblogg

Det här är helgen som går i den goda matens tecken: jag lagade älgfärsbiffar med svamp och gelé i går, det var inte svårt och mycket gott, vi drack ett ljuvligt sammetslent, bärigt vin till. Och idag åt jag nygräddade pannkakor till frukost! Det har jag nog aldrig gjort förut. Jag var på den där bokutförsäljningen igår och köpte tio eller elva böcker (plus en hel hög gamla Louisiana Revy) för nittio kronor, det var perfekt. En tjock, fin om Dürer, den där med Lena Kronqvist som illusterar Gunnar Ekelöfdikter, en Dickens, Wallace Stevens, Anna Achmatova, hm, vad mer, jo! En samling noveller av Kipling.

en fin färgskala och kipling

Jag satte in böckerna i en hylla (eller klämde in), sedan gick jag runt i min ganska nystädade lägenhet och tänkte på kelimmattor och vackert patinerade Chesterfieldfåtöljer i Queen Anne-modell. Jag har hängt upp gardiner i köket (eller gardin utan -er snarare, en sådan som jag tror kallas fransk hissgardin. Som man liksom rullar upp och fäster med knytband?), nu hänger det gardiner i alla rum. När jag flyttade hit tänkte jag att det är överskattat med gardiner och att det är rätt fint med nakna fönster, ni vet det här med rymd och ljus och så, men för det första är själva fönstren - inte särskilt stora sextiotalsfönster - ganska fula och för det andra ser det konstigt ut att inte ha gardiner i ett kök utrustat med en gustaviansk, utsirad matsalsmöbel.

Nu ska jag göra kokkaffe och läsa en mycket bra bok som ni ska få höra om senare.

Därunder ett helvete

claire castillon är en skitsnygg fransk författarinna men det vet ni väl. tur att hennes bok inte är så bra.

Kära ni, kan ni förlåta min bortavaro? Jag tänker nämligen inte skriva någonting nu heller, bara länka till min recension av Claire Castillons Därunder ett helvete. Här är den.

I kväll ska jag bara läsa, och äta mat som någon annan har tillagat; i morgon ska jag gå på en bokutförsäljning och sedan laga viltfärsbiffar samt dricka vin. Jag lovar att rapportera, i alla fall om böckerna.

Natt

Ola Billgren

Hej, klockan är två på natten och jag har just jobbat färdigt. Jag är så trött och tänker väldigt enkelspårigt, typ "Nu är det natt och förresten så finns det ju en målning som heter Natt som jag gillar". Jag har alltid tyckt om den här målningen, fånigt nog tror jag att det från början var på grund av frisyren och för sättet hon håller cigaretten (jag var inte så gammal då jag först upptäckte den, det ursäktar mig väl lite grann?). Nu gillar jag den mest för ickefärgernas skull, åh vad jag älskar ickefärger, speciellt vitt och vitt blandat med ockra och gråvitt och den där liksom brunvita (eh, men det verkar fel att säga beige) som är längst upp i vänstra hörnet på målningen, på väggen. Fast den ickefärg jag gillar mest är nog den som är en blandning av berliner-(eller pariser-, det beror på vem man frågar)blått och rå umbra, alltså av blått och brunt, det blir verkligen ingen färg alls ifall proportionerna är de rätta och det älskar jag.

jaha

Alla skriver romaner nuförtiden, Jessika Gedin skrev: "Det finns inte en enda krönikör i hela Sverige som inte mer eller mindre öppet drömmer om att skriva en roman. Eller redan har gjort det." Är detta sant? Mycket tyder på det, jag tycker att det är märkligt (inte att folk vill skriva romaner alltså, det vore ju hemskt om ingen skulle vilja göra det, men alla?). Jag drömmer inte om att skriva en roman, jag drömmer om att skriva om måleriet; inte för att jag någon gång på allvar har försökt göra det, men jag skulle någon gång vilja skriva om färgernas mättnad och skiftningar, om graderingar och om hur ljuset kan falla på en skrovlig oljemålning, om tematik och konstnärskap, om porträtt där långa berättelser koncentreras till ett ögonkast, en frusen gest, ja, ni förstår...

Jag har legat i sängen och läst hela dagen, det låter som en idealisk tillvaro men jag har så ont i axlarna nu; vet ni att jag får det om hösten, ont i axlarna alltså? Jag tror att nerverna kommer i kläm. Jag hatar nervvärk, ibland får jag en ilande värk i tänderna också som flyttar runt, i tand efter tand. Man kan inte äta. Men ja, axlarna, det liksom låser sig i dem och jag kan inte ligga på sidan, det är mycket irriterande. Jag är inte gammal men jag har så många åldersrelaterade krämpor, onda knän när det är kallt ute, blåmärkesförsedda ben och vad heter det - ischiasvärk? Jag är för klen, min bror brukar säga att evolutionen borde ha sållat bort mig för länge sedan, det är ett skämt men det är inte helt osant.

fåglarna har ingenting med texten att göra alltså. de är bara fina, jag har glömt bort var jag har hittat dem men den översta är en modern japansk och den understa så kitschig att man knappt kan titta på den, men den är fin ändå.

I postpone death by living, by suffering, by error, by risking, by giving, by losing

Hej, jag är hemma några timmar och dricker kaffe samt läser Incestens hus, den är en liten drömvärld så här på eftermiddagen. Den har ett fint omslag men, för att jag är så himla up to date, visar jag i stället ett porträtt av Anaïs Nin fotograferat av Irving Penn:

Ett fint fotografi av Anaïs Nin där hon inte ser ut att vara fångad i en stödkrage finns här.

Nobel

Om ni undrar vem jag hejar på idag bör ni följa länken till HD-akademin, där jag sitter på stol nummer 10 (fast det känns knappt spännande, alla verkar vara övertygade om att Herta Müller tar hem det? Men varför?)

UPPDATERING: Ingen större överraskning, nej.

Vår vän hästen

Hej, visste ni att ardennerhästar förr i tiden var mycket ståtliga djur som dessutom hade mycket ståtliga namn? Som den här hingsten, Marquis de Chaussée, eller Akilles av Såtenäs, eller Joli Coeur De Bouchon, eller Belle Fleur de Renissart, eller min favorit: Paul Van Luntershoek! Notera trimmat hovskägg och den kuperade svansen.

Det finns ju namn som är mindre flärdfulla, Tyko av Bjertorp till exempel. Bilden nedan sägs för övrigt illustrera hingsten Indigene De Balingue, det är minst sagt lite märkligt.

Jag känner en kvinna som bedriver avel med dressyrhästar; hon är skicklig på att hitta på långsökta hästnamn. En gång födde ett ingefärgsfärgat sto ett föl som fick heta Ginger Ale, eftersom hingsten som var fölets far hette Bourbon, vilket, om man blandar det (drycken bourbon, whiskyn alltså, inte hästen) med Ginger Ale blir en drink som kallas Wild Horses.

Lista

Usch, jag vet, jag har varit usel på att blogga, ännu värre än vanligt - jag har inte haft tid och inte direkt lust heller. Men jag tror att det går att jobba genom det där, och då brukar alla typer av listor och fylla-i-grejer vara bra att ta till. Således:

1. Stänger du av mobilen när du sover? Nej, men mobilljudet. Och sen glömmer jag att sätta igång det på morgonen.
2. Vem såg dig senast naken? Min pojkvän.
3. Hur såg du ut på högstadiet? Jag hade mörkt hår och var väldigt smal. Och så hade jag tandställning ett tag, det var hemskt.
4. Hur kommer du se ut om tjugo år? Då är jag, hm, 46? Då ska jag ha tjusiga frisyrer och smycken. Och pumps!
5. Hur var du på dagis? Jag minns inte, men jag vet att jag hade öroninflammation en oproportionerligt stor del av min dagistid.
6. Hur är du att ha som arbetskamrat? Lojal, tror jag, ganska tystlåten och så gillar jag att ha mycket att göra. Och jag är bra på att komma på idéer!
7. Har du celluliter? Visst.
8. Biter du på naglarna? Nej, inte längre, men jag gjorde det länge och min pappa sa alltid att det "är en styggelse att se en kvinna som biter på naglarna".
9. Har du något handikapp? Jag föddes med sex tår på högra foten, fast den sjätte är bortopererad nu. Och hela det benet är lite felvridet i lederna. Sedan ser jag extremt dåligt och jag hör inte särskilt bra heller. Men jag klarar mig!
10. Är du rädd för att få hängbröst? Nej, det är jag inte.
11. Tror du att gud är en man eller en kvinna? ?
12. Svär du? Ja, men inte särskilt mycket.
13. Är du trevlig mot Jehovas Vittnen? Nej.
14. Hur homo är du på en skala 1-10? Typ... ett?
15. Tror du på utomjordingar? Nej.
16. Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du? En vällagad carbonara, tror jag, om jag får rött vin till.
17. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på? Åh, det finns så mycket, det är inte lätt att göra det rätta. Majs, oliver, tomater, frukt i varm mat, russin, kokos, inlagd kål... Och brunost, inälvsmat och dillkött.
18. Har du blivit arresterad? Nej.
19. Ljuger du? Ja, emellanåt. Det gör alla.
20. Har du kysst en polis? Nej, varför skulle jag ha gjort det?
21. Är du rädd för Securitasvakter? Nej, de brukar vara trevliga.
22. Har du någonting att dölja? Nej.
23. Vad har du på din nyckelknippa? Nycklar.
24. Är du/har du varit gift? Nej!
25. Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojkvännen från krogen? Hämta med vad, undrar jag? För jag har inget körkort. Gaffeltruck? Nej. Cykel? Nej. Gå och möta honom? Tveksamt.
26. Kan du laga cyklar? Nej.
27. Kan du fixa med bilar? Nej.
28. Brukar du köra om? OM jag hade haft körkort hade jag givetvis varit en sådan typ som kör om. I en flott bil, såklart.
29. Kan du baka bröd? Ingen aning faktiskt. Jag har aldrig provat, jag gillar inte att hålla på med saker som jäser.
30. Vet du hur man frostar av en frys? Jag tror det, men jag vill helst inte bli ombedd att göra det på riktigt.
31. Vilken tv-serie skulle du helst leva i? Alltså, Emmerdale är ju ett givet svar här, trots att jag inser att det nog hade varit lika med den intellektuella döden att hänga på The Woolpack varje dag och skvallra och dricka glas efter glas med billigt vin. Men väldigt gemütlich!

Tre kråkslott

Jag skulle så gärna vilja bo högst upp på en kulle i ett Edward Hopper-kråkslott. Jag menar 1) de där balkongerna eller vad man ska kalla dem på den översta målningen, de med räcken i järnsmide och 2) tornet på den andra målningen och 3) patinan och de fantastiska fönstren på den tredje!

vid seine

Monet 1868

Ni har läst Alberte-trilogin? Ni vet i den andra boken, när Liesel målar nere vid Seine och Alberte flyter med, bara följer henne - båda bär svarta fallfärdiga gamla bomullsklänningar? Jag drömde om det idag, att Liesel målade Sigrid Hjertén-liknande landskap (hon var dessutom ganska lik henne!) och att Albertes mest utmärkande drag var en absurt hög, vit panna.

Hej

Jaha, som ni märkt har jag tydligen inte någon som helst begåvning för att liveblogga, men Göteborg var bra, mässan var bra, jag är hemma nu och det är väl bra det också. Jag har köpt böcker igen, det var så länge sedan! En om Aubrey Beardsley med bra kvalitet på illustrationerna, den är jättefin; Blecktrumman (jag har letat efter den, jag vet inte hur länge, på svenska alltså, nu stegade jag in på ett litet antikvariat på (i? nej?) Haga och hittade den i den första hyllan jag tittade i), sedan Onda sagor, en Paul Celan-samling (Dikter II), en Poe-samling, Parias, Incestens hus och.. ja, det var nog allt.

En iakttagelse som är mycket lite litteraturorienterad: jag har hittat det bästa köpet i kategorin lågprisschampo/balsam: I give you Garnier Fructis Nordic Hair Highlights! Så här: köper man lågprisschampon vet man att de inte är särskilt dryga eller särskilt bra för håret, men man vill i alla fall att de ska lukta gott. Alla vet att Herbal Essences schampon luktar ljuvligt i jämförelse med många andra, men de är v-ä-r-d-e-l-ö-s-a. Verkligen. Garnierschampot däremot fungerar helt okej och doftar syrliga äpplen, det är bra! Mycket höstigt. Flaskan är gräsligt ful, förstås.

Jaha, det var det. Nästa gång: duschkrämer och Vladimir Nabokov! Kanske lite Edward Hopper också.

Come let's mix where Rockefellers walk with sticks

förresten, här får ni lite kvällsmusik av eminent åttiotalssnitt - och en fantastisk video!

en flock är en samling artfränder

Manet 1873

Hej, jag vill meddela att jag 1) åker till bokmässan i morgon och 2) att jag kanske, kanske kan liveblogga lite därifrån eftersom jag 3) har köpt en så fin liten minidator! Jag är helt betagen i den, man kan stoppa den i handväskan! Den har ett pyttelitet tangentbord! Jag kan jobba på tåget! Jag är mycket glad över detta. Vi hörs, och kanske ses vi också? I Göteborg, hm?

take the a-train

Gott im himmel! Förlåt frånvaron men jag tror att jag går sönder snart, det här med att ha tre jobb börjar ta ut sin rätt och just nu är hela situationen fullkomligt bisarr: jag har idag gått upp tidigt efter att ha jobbat natt på jobb nummer ett för att hinna skriva några timmar på uppdrag av jobb nummer två innan jag ska till första jobbet ikväll igen; under tiden jag sover kommer det fax och telefonsamtal från jobb nummer tre (ja, på helger också) som jag måste ta itu med så fort jag vaknat, ja, ni förstår...

Jag har egentligen ingenting att skriva er, men om ni gillade Caillebottes målning i förra inlägget tycker jag att ni ska klicka här och här, speciellt på den den sista länken - jag har alltid tyckt att rummet där ser ut som en danssal, för balett alltså, och att de där golvläggarna ser ut som dansare som tänjer muskler efter träningen.. Den är så fin! Och den första tycker jag påminner en smula (egentligen inte särskilt mycket alls, men bjud till lite nu; grådis, paris och de, eh, är ju vända åt samma håll?) om det här fotografiet av Henri Cartier-Bresson:

Behind the Saint-Lazare train station (1932)

Hej, här får ni en höstbild och ett löfte om snar uppdatering. Måste rusa nu.

Kära bokdagbok,

Jag läser Murakami igen, jag behövde något, nej jag vet inte vad jag behövde men det blev rätt med Norwegian Wood i alla fall - den har passat bra ihop med förkylning och jobbnätter. Jag vet att jag rynkade på näsan åt Murakami förra gången jag läste, jag gillade inte fantastiken i kombination med den prydliga berättelsen. Det var disharmoni på ett sätt som inte var särskilt intressant, men Norwegian wood verkar mer lovande (än så länge i alla fall), jag har inte läst särskilt mycket. Jag gör det långsamt, jag är inte tvungen att skynda mig. Det skulle i så fall vara för att få läsa vad som står på tur: 1) Michel Tourniers Den röda dvärgen 2) Alberto Moravias Leda och 3) Presidentens hustru. Pepp!

Léon Bakst och dansen

om spända muskler, om fötter och vader; om brokiga tyger

kostymskiss för Njinsky!

kulisser som liknar skumt landskapsmåleri, lite som Max Ernsts frottage, hm?

Bakst på engelska Wikipedia

Bonus! Bakst som modedesigner, här en skiss av en fantastisk empireskuren klänning från 1912. Jag lyckas inte lista ut vad hon håller i högra handen, inte vad hon stoppar vänstra handens pekfinger i heller? Här är en stor bild.