MorandiFöljetongen i februariljusets fotspår: vilsamma, dystert urblekta stilleben/mjölkigt spegelljus. Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker om det här februariljuset eller inte. Under en period när jag målade en del började jag plötsligt avsky skarpa färger och kontraster. Jag vet inte varför. Ni vet när man tar en bild en ljus dag (fast utan solsken), lite oskarp och sen drar ner kontrasten och ökar ljusstyrkan så mycket man kan? Så ville jag att det skulle se ut, motiv som var urblekta nästan till oigenkännlighet (fast glänsande, jag blandade min egen färg då, mycket professionellt med enbart pigment och massor av linolja), så jag antar att jag tycker om det lite trots allt. Fast när jag började leta februarimålningar gjorde jag det mest för att trösta mina ögon, för att utsikten och mörkret var så förbannat dystert.
(ps vissa hävdar att Morandi ljuger)
4 kommentarer:
Själv tycker jag att februariljuset är - upplyftande!
Vackert skriven text.
Tack för berömmet! Jag tycker om det där ljuset mer och mer, fast jag föredrar nog fortfarande att betrakta det genom en kameralins eller ett filter av oljefärg.
Är novis på området, gillar ljus men mörkret mer...:)
Jag är definitivt en ljus person vad gäller konstpreferenser (undantaget en och annan barockmålning möjligtvis), däremot gillar jag mörka texter (dvs inte nödvändigtvis dystra, men tunga och suggestiva)
Skicka en kommentar