fredag 20 februari 2009

Leda


Jag tror att det här med att sitta i min lägenhet hela tiden gör mig lite knäpp (jag har suttit här i över en vecka nu med bara ett par undantag, inte frivilligt alltså utan för fotens skull). Igår grät jag uppe på vinden. Dessutom: jag tror att jag har fått små trycksår på fötterna. Hur kan detta vara möjligt? Jag är inte nittio år! Jag måste ta mig ut härifrån tror jag.

Jag har också fotograferat mina vissna tulpaner. De är fina, men inte så upplyftande, eller hur?

Jag skulle ha jobbat inatt, men mina tjänster behövs inte längre (jag har inte fått sparken eller så alltså, jag skulle ha suttit och vakat över en patient, men han eller hon dog idag. Det blir så konstigt, man får ett samtal: "Du behöver inte komma för X har avlidit" "Nähä" tänker jag och sen tänker jag att jag kan dricka vin i stället, förstår ni? Det blir så konstigt!)

6 kommentarer:

k sa...

Ja, det låter som lite udda upplevelser på en gång..

Lappsjukan du beskriver, är nog inte helt ovanligt att känna när man varit hemma några dagar och hamnat ur rutinerna. Det brukar dock gå över rätt omgående när saker har återgått till det normala igen, tack och lov =)

Krya på din fot..

Johanna sa...

Tack. Det är inte så farligt egentligen alltså, lappsjuka är nog en bra beskrivning!

Anonym sa...

Läs "Ledan" (om du ej gjort det) av Alberto Moravia för att stävja din belägenhet! :)

Daniel sa...

Men HEJ, Johanna!

Inte visste jag att du bloggade. Så kul!

Hoppas att allt är bra

/Daniel J från good old Ängelholm

li sa...

söta söta du! hoppas att din fot blir bra snart, för då ska jag ta med dig ut till den stora vida världen (iaf till en fika och promenad i stan)! ;)

Johanna sa...

C-M: Åh, tack för tips! Det verkar absolut vara någonting för mig.

Daniel! Hej! Jag har varit ganska hemlig tills nu ungefär. Hoppas att vi syns snart!

Li: Ja tack:)