Huvud av hjort

Hej och välkomna till konstbloggen - jag tycks inte kunna blogga om annat, jag tänker att jag ska göra det men det vill sig liksom inte. Jag läser inte ens någonting, bara konstbok efter konstbok, hoppar från den ena till den andra, upptäcker släktskap, sammanhang; aah, jag skulle kunna sitta uppe, natt efter natt, och göra det här.

Idag har jag mest tänkt på den här bilden (och det är så irriterande att jag inte hittar en bättre bild, gå genast och slå upp den i närmaste konsthistoriska lexikon!):

(fast man kan klicka)

Jag tycker att den är hjärtskärande på ett sätt jag inte riktigt kan sätta fingret på. Inte för att den handlar om döden, eller för att hjorten kanske lider, eller för att någon velat skjuta den - det är nog för att den är så vacker samtidigt som den är allt det där, genomgående vacker alltså, det finns inte tillstymmelse till disharmoni i den här bilden. Utom pilen och själva döden då, men uttrycksmässigt alltså. Förgängligheten ÄR ju vacker, i alla fall ibland, och det är en tanke som är på samma gång sorglig och lite upplyftande.