Vänaste land uppå jord

Isländskt från 1918: Skogsslottet av Kjarval

Godmorgon, idag har jag samlat morgonkaffe och katten och konstböcker med tema nordiskt måleri omkring mig. Se på målningen ovanför, se färgerna, titeln! Jag har alltid älskat liknelsen med skogen som en pelarsal, ett rum. Jag tänker alltid på det när jag går i björkdungar, ni vet de alldeles raka, smala ungbjörkarna, jag tycker att ljuset känns så koncentrerat där.

Dubbelt norskt från 1885: Christian Kroghs porträtt av målaren Gerhard Munthe. Älska den övre bakgrunden!

Svensk-danskt: Svenska Jeanna Baucks porträtt av danska Bertha Waugmann som målar porträtt.

Om vår scanner hade varit inkopplad hade jag visat en så bra målning av Helene Schjerfbeck - så hade vi fått med lite finskt också - den heter Tre hardockor. Den finns att beskåda i boken De drogo till Paris, s. 230 - den har de här vackra ytorna, ni vet; där Schjerfbeck målar så perfekt genomskinligt och med oljan i så många tunna skikt. I den här målningen kan jag urskilja kanske fyra färger (vitt, förstås, jag tror zinkvitt; gul ockra, rå umbra, någon röd och kanske en aning blått) men hur många skiftningar och nyanser som helst. Det är därför jag kan uppskatta modernismens måleri, hela idén med färgspektrat och vad man kan göra med det blir så tydlig där.

Jag skulle så gärna vilja dryga ut min skrala frilanskassa med att jobba på ett slott eller annat vackert ställe med fina konstsamlingar. Jag kan stå och ta betalt för biljetterna eller sälja konstvykort i en liten butik, det gör ingenting, men jag skulle verkligen veta att uppskatta min arbetsplats. När man hänger mycket på platsbanken - det gör jag - ser man att det finns miljarder platsannonser där det står "du brinner för marknaden och för att sälja" alternativt "för att ge service åt andra", vem gör det liksom, själv brinner jag för målerisk kvalitet.