Läst: Den gula tapeten

Jaha, Charlotte Perkins Gilmans novell är bara 40 sidor lång och därför läste jag den i går i ett sträck. Den är, förutom sin egen förstås, väl nån slags replik till Brontës madwoman in the attic (Jane Eyre, läs mer här). I våras läste jag Sargassohavet som är den galna kvinnans egen historia, men Den gula tapeten är allt som Sargassohavet inte lyckades vara: enkel, tidlös (det är mycket svårt att tro att den är skriven 1892) och raffinerad (hon lyckas skildra den där krypande rädslan så att man ryser i hela kroppen, ni vet). Mycket mycket bra, iväg till biblioteket med er och låna!