Senaste+Nobel

Jag är så rastlös. Jag gör typ fyra saker samtidigt, jobbar med två olika grejer, lagar mat och gör listor. Den här som jag har sett lite överallt (här och här och någon annanstans som jag har glömt):

Senaste...
utlästa boken: Dödssjukdomen (om noveller räknas, annars Den allvarsamma leken, bra omläsningsbok!)
påbörjade boken: Sebastian Knights verkliga liv (Vladimir Nabokov)
höjdaren: Illusionernas bok (fast den var egentligen inte en höjdar-höjdare, Vad jag älskade är nog egentligen den senaste. Den påminner ju lite om Austers iofs. Gud, vad kräsen jag är, den läste jag ju i oktober!)
besvikelsen: Boken om Blanche och Marie.
lånade biblioteksboken: Räddaren i nöden och Lyckan/En gåta
inköpta boken: Nabokovboken i lördags för 10 kronor.
bokcravingen: Sorgesång som jag ännu inte har läst eftersom jag helst inte läser på engelska. Fast jag är beredd på en besvikelse: det låter bra, visst, men inte fantastiskt. Sen som alltid allting som är utgånget och inte går att köpa längre. Och inte finns att låna på hemmaplan (jo jag vet, det går att fjärrlåna blablabla men jag orkar aldrig)
lästa meningen: "Så genom en av känslans egendomliga förvandlingar fick Ryssland (som för dem verkligen hade varit en okänd avgrund som mullrat avlägset bortom ett lampbelyst hörn av en kammare belamrad med släktfotografier i pärlemorramar och en akvarell av slottet i Chillon), detta okända Ryssland fick nu ett drag av ett förlorat paradis, en oerhörd, otydlig, men i tillbakablicken vänlig plats befolkad av vemodiga minnen." (ur nabokovboken, jag kom inte ihåg exakt den sista meningen så jag tog den här från sidan jag är på, fin!)

Och sen hittade jag den här där man ska lista tre favoritböcker av nobelpristagare (härifrån). Omöjlig uppgift, men okej. Jag väljer

1. Blecktrumman som är en av mina absoluta favoriter. Den är en ungdomsförälskelse och det var länge sedan jag läste den nu. Jag är ärligt talat lite rädd att läsa om den, den kan omöjligt leva upp till de minnen jag har av den. Hursomhelst är det ju absolut ingen dålig bok. Jag ryser när jag tänker på lille Oskar och hans dånande blecktrumma, glaset som krossas, hästhuvudena och ålarna och nazisterna och Berlins tomma gator.. (och är det inte en madonna som gråter också?)
(Günter Grass som fick priset 1999)

2. Älskade som jag läste i höstas (eller var det i våras?) och som gjorde ett otroligt starkt intryck på mig. Den tycker jag att ni ska läsa! Om slaveriet i amerikanska södern, om svartsjuka, om offer plus lite övernaturligt (eh, jag inser att det inte låter så bra, jag skulle aldrig gå igång på det det där, men jag lovar. Det är verkligen bra). Bäst är de kapitel där texten flödar i någon slags poetisk stream-of-consiouness, svårt att förklara men mycket bra!
(Toni Morrison, pristagare 1983)

3. Missnöjets vinter som är min Steinbeckfavorit. Jag läste en artikel om fenomenet weltschmerz någonstans och då fick den här boken agera exempel på sådan världssmärta (det översätts ibland till världsleda också, typ att man ger upp hoppet om världen och människorna där. Det är nog en riktigare översättning egentligen). Den är otroligt tät och suggestiv, en hopplös, irrande planlöshet ligger över alltihop oavsett om det är nattliga vandringar längs småstadens gator som skildras eller om man sitter i ett hus vid havet och det är solsken och gardinerna fladdrar i havsbrisen.
(John Steinbeck, 1962)

Så, det här inlägget tog typ två timmar att skriva eftersom jag under tiden har lagat mat och ätit den, skrivit klart en grej, börjat på en annan och vattnat mina blommor. Nu ska jag nog läsa Nabokov.

En viss typ av människor

Hej, jag sitter och försöker göra upp en marknadsföringsplan. Herregud så tråkigt det är. Det kanske bara är en känsla jag har, men visst verkar de som hittat på alla strategier, modeller och analyser inom marknadsföring vara en viss typ av människor? Den typen som gör kom-ihåg-listor när de ska ha hemmafest och gör bildspel av semesterbilder och tycker att powerpointpresentationer är bästa grejen? Och är överdrivet pedagogiska, det blir att rabbla glosor och multiplikationstabeller all over again när man läser om fem E:n (experiences! entertainment! excitement! emotions! engagement!) och fyra P:n (produkt! pris! plats! påverkan!). Och som om inte det vore nog har någon lagt till tre stycken p: personal! politik! polarna! Jag menar, "POLARNA"?

Boken om Blanche och Marie

mentalpatient på la Salpêtrière (där Blanche vistades)

Jag lägger PO Enquist åt sidan nu. Jag tror att den gör sig bättre i små portioner? Inte för att den på något sätt är för mycket, vräkig, mustig etc. Tvärtom, den är otroligt sval och exakt, så sval att jag finner den lite.. oengagerande. Fin, njutbar en stund men sedan kommer jag på mig själv att tänka på annat, typ vad jag ska laga till middag. Och det är ju inte ett särskilt bra betyg, va?

I stället: min nya Nabokov. Men obs! jag ger inte upp Blanche och Marie, jag tror bara att de gör sig bättre att läsas en sida eller två i taget.

Bra konst en dimmig morgon

Anna-Lena Norberg.

Våren, helgen, blommorna och fåglarna

Det har varit vår, och jag har gjort riktiga saker hela helgen! När jag gick hem sent i fredags natt sjöng fåglarna för full hals, det är ett fint vårtecken tycker jag. Igår var jag i delikatessaffären och köpte ostar och knäckebröd, i blomsteraffären där jag köpte ranunklar och så var jag på en väldigt liten loppmarknad där jag köpte Nabokovs "första engelska roman" (från 1938): Real life of Sebastian Knight för 10 kronor. Idag har jag druckit vitt vin till lunch (ja, till maten alltså. Som var en lax- och avokadosallad, så det var ju en duglig anledning) och nu ska jag jobba lite. Hörs i morgon!

John Ajvide Lindqvist

Jag har ändrat mig, jag tycker inte att John Ajvide Lindqvist verkar så kufisk längre! Jag hade föreställt mig honom som någon slags Carl-Einar Häckner/häxdoktortyp (med tanke på trollkarlsgrejen antar jag), och Låt den rätte komma in fick mig verkligen att att rysa, fast inte på sättet det var tänkt tror jag. Men jag såg typ halva Babelintervjun med honom idag (eh, vad sysslar de förresten med på den redaktionen egentligen, jag menar plastiga glassgubbar och skyltar och grejor?) och han framstod ju som väldigt sympatisk. Ett under att han lyckades sticka emellan med någonting vettigt mellan alla märkliga programinslag, hm?

Bisarra babyporträtt

Dürer: Madonna and child (1512). Ansiktet är ju rätt uppenbart bisarrt, men kolla på bebisens vänstra sida! Babyhull som trotsar gravitationen? Dessutom en navel som är helt inkonsekvent placerad.

I give you torsdagsunderhållningen: bisarra barnporträtt! Det här skulle kunna vara del ett av hur många som helst, men vi nöjer oss med de här så länge.

Modeblogg-pose! Tizians Gypsy Madonna (ca 1510)

Parmigianino: Cupid carving his bow (1532-34) Eh, jag vetfaktiskt inte riktigt vad de här barnen har att göra med någonting. Dessutom: Parmigianino, namnet väcker lite, tja, ostiga accossiationer?

Ödets ironi osv.

Eh ja, ni har hört det här med Sylvia Plath och Ted Hughes son som tagit livet av sig? Alla postar bilder på Sylvia Plath så då postar väl jag en på Ted Hughes då.

Förresten: Nicholas Hughes är det ju, och dottern heter Frieda, det är ju precis som Frida Kahlo som döptes till Frieda och hennes ungdomskärlek Nicholas! Alltså innan Diego Rivera. Hmm, jag har lite svårt att tänka mig att Plath/Hughes var särskilt förtjusta i Frida Kahlo och hennes liksom färgsprakande person (alltså tillräckligt förtjusta för att döpa sina barn efter henne och hennes älskare). Jag har alltid föreställt mig dem som väldigt svala och intellektuella liksom? Sådana som man snarare trott skulle leta namn i den klassiska kulturen?

PS. Läs den här! Den är väldigt bra.

Nästan som i april

Märkligt väder idag! Det var sol, det SÅG i alla fall ganska vårlikt ut, jag skulle gå och handla (savojkål av alla varor, jag tror att jag måste ha drömt om det inatt för jag vaknade och var vansinnigt sugen på förvälld savojkål på rostat bröd med massor av vitlök), jag tittade ut strax innan jag skulle gå och då var det plötsligt snöstorm där ute, små sylvassa flingor yrde och vinden tjöt. Mycket förvirrande, och nu ser det ut så här igen:

en himmelsblå himmel

från en bro

Hej måndag

Jag vill skriva någonting för ni brukar vara så många som läser på måndagar, så: hej. Jag är trött och jag har ätit pasta, jag äter alltid pasta (och parmesan, alltid parmesan). Jag läser Boken om Blanche och Marie, den är ganska ljummen. Den låter ju fantastisk: det är sekelskifte, Blanche är hysteripatient hos en doktor Charcot, hon "tillfrisknar", assisterar Marie Curie och tvingas amputera (under radiumets inverkan, förstås) den ena kroppsdelen efter den andra tills hon återstår endast som torso. Plus lite annat. Visst låter det bra? Men det tar liksom inte riktig fart. Jag fortsätter läsa, den kanske tar sig.

Lite fin konst av Sigmar Polke, obs naket!=

1974

Bildbyrån presenterar:

Av någon anledning har jag nyss suttit och bläddrat bland några fotografier från min barndom. Det är verkligen stereotypt vidriga bilder, 80talet i sin fulaste, amatörfotografiskt semestersvenska form. Suddiga, skevt komponerade bilder, Gul Blend-askfat i plast, tenniströjor, snävt skurna badbyxor. Jag skulle utan vidare kunna agera bildbyrå/omslagsformgivare till någon av de tio miljarder jagminnsminbarndomochkanskespecielltminpappa-böcker som översvämmar bokhandeln, jag tänker till exempel på den här. Jag får ont i ögonen.

(ändå: jag har tänkt på det här förut, jag har GILLAT de här bilderna förut, inte just de här men liknande, jag har använt dem när jag har målat. Herregud så hemskt)

Bild på rim.

svart/katt/i natt

EDIT: Förlåt. Jag sov lite. Jag vet ju eg att svart inte rimmar speciellt mycket på katt, eller i natt.

Non, je ne regrette rien

Jag vet, jag idisslar detta... men. Jag jobbar ju som besatt för tillfället, och nu är det lördagskväll och det är i sanning en befrielse. Jag ska snart gå ut och köpa tidningen, för jag tycker fortfarande att det är spännande att se mitt namn i tryck, och så ska jag äta pasta ur en stor skål och dricka ett eller två glas vin och se Edith Piaf-filmen som jag ännu inte har sett trots att den är vadå, två år gammal? Tre? Ni vet vilken jag menar. Och sen gå och lägga mig klockan elva, och vet ni vad? Jag struntar i det, det gör ingenting, det är så skönt att vara ensam. Jag längtar efter att vara ensam. Det enda som oroar mig är huruvida jag bör oroa mig över att jag inte får panik över att sitta hemma en lördagskväll, fattar ni? Helt sjukt.

världens poesidag

Alphonse Mucha - Poetry (1898)

Det är internationella poesidagen idag, yeah baby! (eller Verdens poesidag på norska, ganska mycket mer poetiskt än den svenska benämningen, ja?)

Därför blir dagens länktips det här. Stockholms stadsbiblo lanserar en ny diktdatabas dagen till ära!

en sysselsättning/projekt

kroki i paint.

Dagens

Förlåt frånvaron. Jag lever, fast jag läser inte och inget annat händer heller. Jag har kört bil, typ (alltså, jag har inget körkort och jag har övningskört på typ parkeringar och fotbollsgrusplaner förut. Men i förrgår tvingades jag brutalt ut på 90vägen all included, dvs korsningar, rondeller, mörkerkörning, dessutom: stadstrafik och fickparkering).

Dagens outfit:


Jag ska snart gå till ett av mina jobb, vi hörs ikväll.

PS. Notis.

Dödssjukdomen

Jag sitter i en fönsternisch (heter det så?) i en pöl av vårsol (för det ÄR definitivt vårsol nu, jag kräver det! Det blåser, men det är ljumma vindar, vårvindar). Jag har precis läst Dödssjukdomen: det känns lite fel att läsa den i ljuset av strålande sol. Det där trånga, mörka rummet i novellen med skrynkliga, vita lakan och det svarta havet utanför fönstret rimmar dåligt med vad jag har utanför mina fönster.
(Alltså, inte för att verkligheten måste stämma överens med dikten. Det kräver jag verkligen inte: det VILL jag oftast inte)
Skräck/obehagligheter fungerar ju många gånger ganska bra ihop med sol och värme (inte för att jag läser så mycket skräck, men ändå), men då måste det väl nästan vara HETT, kväljande solgass liksom? Lite övermogen och nästan rutten luft? Inte friska vårvindar och spirande grönska.

Den pyttelilla boken/novellen (på 31 sidor) var hursomhelst inte riktigt min grej. Jag tror att jag läser om Älskaren i stället, som jag beställt hem för typ ingenting efter tips härifrån.

Sekelskiftesmode

John Singer Sargent

Elizabeth Winthrop Chanler (Mrs. John Jay Chapman)

Alltså, hade jag levt 1893 hade det här... allt stämmer, snygg håruppsättning, blekhet, soffa, kudde, snyggt ljus, halsband och framför allt: snygg klänning! Blänkande svart, frasigt siden (?). Ringningen, midjan, PUFFÄRMARNA! Ja!

I kunglig glans

Åh, jag har glömt: i den rojalistiska yran/förlovningen är ju det här porträttet aktuellt igen: titta på kronprinsessan! Såg hon verkligen ut sådär 1984, ett vuxet huvud (= dagens huvud minus frisyren) på en liten kropp med nacken vriden ur led? Usch, det är lite som den här, vuxna attribut på små flickkroppar får mig att rysa av obehag.

Att se fram emot:

Dekadens! En utställning om dekadens! Saxat:

"Projektet tar spjärn i William Hogarths bildberättelse från 1730-talet, som följer en ung rik arvtagares väg via svek, ansvarslöshet, slöseri, spel, skörlevnad mot fattigdom, fängelse och dårhus. Temat har intresserat konstnärer under 1900-talet som Igor Stravinsky, Ingmar Bergman och David Hockney. Förutom verk av dessa kommer utställningen att bestå av nya verk av bl a Paula Rego, Nathalie Djurberg och Jockum Nordström."

Dunkers kulturhus i oktober. PEPP!!

Lite av varje

Jag var hemma= ensam i går kväll, det var så skönt! Jag gjorde rotmos och stekte fläsk, sen drack jag te och såg INTE melodifestivalen utan läste Den allvarsamma leken från pärm till pärm (medan festfolket skränade som illasinnade måsar utanför). Den var inte riktigt som jag minns den (fast det är väl romaner aldrig då man läser om dem), som kärlekshistoria betraktad är den ju rätt dyster. Men jag älskar Söderbergs Stockholm, Arvid som driver runt på Johannes kyrkogård och spanar efter ljus i Lydias fönster, och Lydia som simmar i skärgården under "blå himmel, vita skyar. Blått och vitt --- Och vattenplask".

stad (fransk) + himmel i blått och vitt = Camille Pissarro 1913

PS. Vet ni? Jag har, lite försiktigt, börjat skriva för Helsingborgs Dagblads kultursidor. Vill man läsa lite mer strukturerade och ordnade texter av mig kan man till exempel kolla här.

Läst x 2

Jag har äntligen läst ut Middlesex, det tog otroligt lång tid! Fast sista tredjedelen gick fort. Jag har i och för sig läst lite noveller parallellt, och dessutom Annette Kullenbergs Marianne Höök-biografi, ni vet den där "jag var självlockig blablabla"-titeln som är omöjlig att memorera (fast fin, se bild). Den var... uppslukande, texten liksom flödar utan egentlig rytm eller pauser, språket bara rinner på, är ganska ostrukturerat. Det är en bra grej. Jag gillar oftast inte biografier för strukturen påminner ofta om skoluppsatser: en klar, tydlig och faktaspäckad linje från vagga till grav, inga överraskande vändningar. Men här är språket associativt och ganska pratigt, något jag misstänker vissa kan ha svårt för? Fast jag gillar det och jag gillar boken, den här monologen som förstås handlar om Marianne Höök men också om falska illusioner och vänskapsband.

(jag var förresten på en författarafton med Kullenberg i veckan, för en grej jag skulle skriva, och hon är ju fantastisk! Det var en kulturförening eller liknande som anordnade kvällen, och hur stod hon inte ut bland välfriserade pärlhalsband och diskreta parfymskyar i färggrann kaftan, hes, beslöjad berättarröst och envis hackhosta)


Och Middlesex då, evighetsboken? Jodå, bra. Inte fantastisk, alldeles för lång och liksom spretig, jag hade velat läsa antingen historien om grekerna i 20/30-talets Detroit och Order of Islam-sekten ELLER Callies historia, det blir lite för mycket på ett sätt som inte är riktigt bra. Men - berättelsen om den här sekten, välgödd och blomstrande, gömd i gettot mitt under depressionen är mycket bra, och Callies uppväxtberättelse, speciellt om den knoppande tolv-trettonårsåldern, är fantastisk. Och det blir speciellt när man lever så länge med en bok, man slutar liksom att tänka på den i termer av bra och dåligt till slut, det blir ett slags permanenterat tillstånd som bara är. Fast jag vet inte om det är bra eller dåligt.

Gud, nu ska jag läsa lite kortare saker ett tag. Jag önskar att jag hade en Christie här men det har jag inte. Jag har en Söderberg, en Enqvist och en Duras, men vilken?

Idag

Det börjar ju bli otroligt tjatigt med all den här blaskiga grå snön. Jag ville se skogen spricka, inte frysa till och stelna igen!

Jag struntar i läshetsen nu, det gör jag faktiskt, men jag tillbringade en timme med Callie (Middlesex) i morse (för jag vaknade klockan sju. Sju! Insåg det orimliga i att gå upp, så jag låg och läste en stund). Jag läste den biten där de är på Dunkla Föremålets föräldrars sommarställe, det påminner mig om evighetslånga sommarlov när vi klättrade ut på taket och låg där och läste Starlet och smygrökte. Det var så avslappnat då: slött dåsande i solgasset och lemmarna kringslängda lite var som helst. Och på tal om barndomen ska jag dit idag: vi har hyrt gamla disneyfilmer och ska rulla ner och krypa under filtar och skratta åt gamla skämt vi hört hundra gånger förut. Aaaah, lättja!

Klitter

Balthus - The mountain (1937)

Det är ett stort sår i landskapet, ser ni? Det ÄR verkligen ett grovt tillyxat sår mitt i grönskan och där under ser det ut precis som klitterna här hemma.

Större bild här

Våren?

Hej, hjälp vad jag har mycket att göra nu. Så mycket att jag försummar våren, om det nu är vår? Jag vet inte! Jag har inte varit i skogen på så länge, jag vet inte om det är fågelkvitter eller snödroppar (fast det måste det väl vara, jag har till och med sett snödroppar i rabatterna i stan) eller krokus, eller om alltsammans fortfarande är en gråbrun sörja?

Jag har sett flyttfåglar i alla fall, de flyger i sina prydliga rader och för en stund sedan satte sig en enorm korp på gatlyktan utanför mitt fönster. Mycket fint, men sorgligt att se det genom ett fönster, förstår ni? Min bror brukar kalla mig friluftsmänniska i mycket nedsättande ton (han tycker om betong och stål, typ), men just nu vill jag ingenting annat än gå ut. Jag vill göra som när man var liten ni vet, man satte på sig stövlar och täckjacka och stack ut och byggde en koja eller någonting och bara stannade ute typ hela dagen.

Houdi

Tom Waits och Anton Corbijn i skön förening: en framför, en bakom kameran.

Hemvård och klädvård

Jag läste det här inlägget och kom att tänka på att jag faktiskt äger en bok ur den där serien! Den är från 1930 och jag tror att jag har fått den efter min gammelmoster som rensade ur sitt enorma bibliotek för några år sedan.

hur man sorterar och lägger ihop tvätt samt i vilken ordning

"Hårstrån äro utmärkt stoppgarn" !!!

Det finns massor av text som tål att citeras, men jag nöjer mig med det här:

"Pärlor, som mattats, lära kunna återfå glansen, om de ligga i havsvatten. Man påstår, att en del av forna tyska kejsarinnans pärlor under flera år undergingo en skönhetskur på havsbotten någonstans i Nordsjön [...] Man skall inte lägga pärlor på marmor, liksom man aldrig skall lägga ett ur på en marmorskiva."

Hej söndag

Jag har varit sjuk, jag sov hela dagen igår och såg kanske en halvtimme av Dogville, sen lade jag mig i sängen och sov till åtta i morse. Idag regnar det och jag dricker grönt citronte samt har redan lite svårt att hålla ögonen öppna.

Degas - Jockeys in the rain (1880). Grådisigt regn, ja, men glänsande våta hästbringor och långa, smäckra ben!

Katten

Hej, jag vet inte vad jag ska blogga om idag, det händer inget. Det är inget Hem till gården ens, det gör mig lite låg faktiskt. Det är friidrotts-EM i stället. Jag kanske uppdaterar med något intressant i kväll, tills dess: vill ni se min katt?

Badkars/mellanakter

Jag vill läsa fler noveller! Jag tänkte gå till biblioteket i morgon och låna några samlingar som jag typ kan badkarsläsa. (och jag måste förnya mitt bibliotekskort, det är för gammalt tydligen. Jag visste inte att det kunde bli för gammalt? Kanske på grund av inaktivitet eller så möjligen, men mitt är ju ganska flitigt använt)

Så här tänker jag:
Manchettanteckningar
Mannen som älskade öar och andra noveller
och
Från de döda

Triss i män:

bulgakov

DH Lawrence

ola

Dagboks-dagbok

Okej, "Google Friend Connect", vad är det? Jag ser det typ hela tiden när jag läser min bloggstatistik. Kan någon förklara tack? Inget facebookaktigt väl? Jag är rädd för facebook. Jag hatar att inte vara anonym på nätet.

Annars: jag har glömt säga att jag köpte ett så fint akvarelltryck när jag var på loppmarknad:

Förlåt för dålig bild men ni vet, orka (och dessutom: ej i färg! men bakgrunden är vit till höger (ljuset) och någon slags smutsig, ganska blek ockra till vänster, och kroppen är ockra/bränd umbra/cinnoberröd med utsparat vitt, och klädesplagget som ligger eller hänger längst ner till höger är berlinerblått. Fast alltihop liksom urblekt)

Och igår eftermiddag gjorde jag det här:


Fast sen hade jag mindre tråkigt för då åt jag caesarsallad och drack rödvin, ej hemma.

UPPDATERING: Aha, nu har jag fått en förklaring som verkar rimlig till den här friend connect-grejen. Ni följer bloggen anonymt, fast ändå genom den där grejen i högerspalten? Ja?

Bokdagbok

Jag vet inte om någon av er som läser saknar det, men jag tycker i alla fall själv att det är tråkigt att jag så sällan skriver om böcker nuförtiden. Men det beror på att jag för tillfället inte har några läsupplevelser att tala om! Jag läser Middlesex och den är väldigt bra, men det går minst sagt långsamt. Jag har nog läst i en vecka eller så nu och har kommit kanske 200 sidor - av nästan 650!

fint omslag!

För att skriva någonting läsrelaterat kan jag ju redovisa min att-läsa-hög; i prioriteringsordning:

Boken om Blanche och Marie - Enqvist
Den blå rullgardinen/Kvinnogatan (samma volym) - von Krusenstjerna
Den allvarsamma leken (omläsning)
Dödssjukdomen - Marguerite Duras

..och sen är det säkert högsommar med tanke på min nuvarande lästakt. En positiv tanke! Bara fyra böcker (okej, i princip fem eftersom jag har 450 sidor kvar av Middlesex) - sedan en sommar; saltstänkta klippor, vinpicknick, bara ben och eftermiddagsslummer i nyklippt gräs och fågelkvitter!

från Amorosa (1986) om Agnes von Krusenstjerna

dig träffar hans kula av bly den träffar dig gott

jag såg att en lyriksamling av Göran Sonnevi såldes på bokrean. Jag minns inte så mycket av de få dikter jag har läst (i skolan), mer än att de är ganska långa, liksom dialogiska va? Typ som samtal mellan två älskande, liggande i sängen? I alla fall så kom jag att tänka på att han översatt flera av Paul Celans dikter och då var jag tvungen att gå och slå upp dem. Här är en bit av en av dem, fast inte i översättning av Sonnevi (jag hittade ingen bra):

O detta rusiga öga,
som här irrar omkring som vi
och stundom förvånat
ser in i våra.

Och åh, "Dödsfuga":

stryk dunklare sång ur fiolen och ni stiger som rök upp i luften
då får ni en grav ibland molnen där slipper man trängas

passfoto 1938

Sådan herre, sådan hund anno 1816

ur den tyska boken igen: C.P. Fohr (1795-1818) - Fohr mit seinem Hunde Grimsel auf dem Weg nach Italien. Typ Fohr med en hund på en italiensk väg? Är det rätt, Die Kaschemme (eller annan tysktalande läsare)?

Nu ska jag åka tåg.

En vresig

Jag har nyligen tackat ja till ett extrajobb vilket jag nu bittert ångrar. Det är världens tråkigaste syssla som inkluderar packsedlar, turer till posten för att hämta returnerade varor, hantering av fax, lagerlistor och kvitton. Och ändlösa timmar i telefon. Idag har jag pratat i telefon i en och en halv timme sammanlagt, och jobbat i fyra timmar. På en söndag!

Det här bryter ned hjärnan, allvarligt. Jag kan inte tänka en enda vettig tanke, jag går bara runt och muttrar surt över alla kartonger och "produkter" som stökar ned min lägenhet.

Jaja, fin bild ur den tyska boken:


Förlåt för dålig bild, kamerabatteriet dog innan jag fick rätt på skärpan. Det är en illustration av Peter Cornelius (1783-1867): Romeo och Julia!