(jag var förresten på en författarafton med Kullenberg i veckan, för en grej jag skulle skriva, och hon är ju fantastisk! Det var en kulturförening eller liknande som anordnade kvällen, och hur stod hon inte ut bland välfriserade pärlhalsband och diskreta parfymskyar i färggrann kaftan, hes, beslöjad berättarröst och envis hackhosta)

Och Middlesex då, evighetsboken? Jodå, bra. Inte fantastisk, alldeles för lång och liksom spretig, jag hade velat läsa antingen historien om grekerna i 20/30-talets Detroit och Order of Islam-sekten ELLER Callies historia, det blir lite för mycket på ett sätt som inte är riktigt bra. Men - berättelsen om den här sekten, välgödd och blomstrande, gömd i gettot mitt under depressionen är mycket bra, och Callies uppväxtberättelse, speciellt om den knoppande tolv-trettonårsåldern, är fantastisk. Och det blir speciellt när man lever så länge med en bok, man slutar liksom att tänka på den i termer av bra och dåligt till slut, det blir ett slags permanenterat tillstånd som bara är. Fast jag vet inte om det är bra eller dåligt.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar