Non, je ne regrette rien

Jag vet, jag idisslar detta... men. Jag jobbar ju som besatt för tillfället, och nu är det lördagskväll och det är i sanning en befrielse. Jag ska snart gå ut och köpa tidningen, för jag tycker fortfarande att det är spännande att se mitt namn i tryck, och så ska jag äta pasta ur en stor skål och dricka ett eller två glas vin och se Edith Piaf-filmen som jag ännu inte har sett trots att den är vadå, två år gammal? Tre? Ni vet vilken jag menar. Och sen gå och lägga mig klockan elva, och vet ni vad? Jag struntar i det, det gör ingenting, det är så skönt att vara ensam. Jag längtar efter att vara ensam. Det enda som oroar mig är huruvida jag bör oroa mig över att jag inte får panik över att sitta hemma en lördagskväll, fattar ni? Helt sjukt.