måndag 30 mars 2009

Boken om Blanche och Marie

mentalpatient på la Salpêtrière (där Blanche vistades)

Jag lägger PO Enquist åt sidan nu. Jag tror att den gör sig bättre i små portioner? Inte för att den på något sätt är för mycket, vräkig, mustig etc. Tvärtom, den är otroligt sval och exakt, så sval att jag finner den lite.. oengagerande. Fin, njutbar en stund men sedan kommer jag på mig själv att tänka på annat, typ vad jag ska laga till middag. Och det är ju inte ett särskilt bra betyg, va?

I stället: min nya Nabokov. Men obs! jag ger inte upp Blanche och Marie, jag tror bara att de gör sig bättre att läsas en sida eller två i taget.

6 kommentarer:

die kaschemme sa...

Ah, jag håller med. Hade höga förväntningar på Blanche&Marie, lät så himla spännande, men sedan...smälte de bort utan att jag riktigt visste vad det var som inte föll mig i smaken.

Sval är mycket träffande.

Johanna sa...

Men visst blir man lite ledsen! Som sagt, det lät ju så himla bra. Jag brukar älska all litteratur som innehåller sinnessjukdom, lek med historiska referenser, missfoster etc etc (eh, jag är inte sjuk i huvudet förresten. Jag gillar inte det på samma sätt som man gillar, typ, splatterfilm. Det måste ju förstås vara välskrivet)

Magnus Thorn sa...

Trist när förhoppningar kommer på skam; när det liksom faller ner..

Hur som, trevlig kväll.

Johanna sa...

Ja, det är trist. Fast det är ändå bra med förhoppningar, jag tror alltid att nästa bok ska vara DEN stora läsupplevelsen (fast jag insåg precis nu att det var väldigt länge sedan jag hade en sådan riktigt stor upplevelse, jag tror att det kan ha varit då jag läste Toni Morrissons "Älskade" i höstas)

Trevlig kväll på dig också!

Caroline sa...

Oops, så sval att jag helt glömt bort min påbörjade B&M---

Johanna sa...

Haha, det blir värre och värre! Stackars Blanche och Marie.. Jag verkar iaf ha haft tur med nästa, sebastian knight är mycket lovande!