Jag sitter i en fönsternisch (heter det så?) i en pöl av vårsol (för det ÄR definitivt vårsol nu, jag kräver det! Det blåser, men det är ljumma vindar, vårvindar). Jag har precis läst Dödssjukdomen: det känns lite fel att läsa den i ljuset av strålande sol. Det där trånga, mörka rummet i novellen med skrynkliga, vita lakan och det svarta havet utanför fönstret rimmar dåligt med vad jag har utanför mina fönster.
(Alltså, inte för att verkligheten måste stämma överens med dikten. Det kräver jag verkligen inte: det VILL jag oftast inte)
Skräck/obehagligheter fungerar ju många gånger ganska bra ihop med sol och värme (inte för att jag läser så mycket skräck, men ändå), men då måste det väl nästan vara HETT, kväljande solgass liksom? Lite övermogen och nästan rutten luft? Inte friska vårvindar och spirande grönska.
Den pyttelilla boken/novellen (på 31 sidor) var hursomhelst inte riktigt min grej. Jag tror att jag läser om Älskaren i stället, som jag beställt hem för typ ingenting efter tips härifrån.
2 kommentarer:
Svårt det där med läsning och situation; vart man befinner sig, hur man mår, vad man har för förväntningar. Det är därför jag alltid brukar läsa om böcker för att "testa" om det verkligen var som man upplevde de första gången man läste de..
Åh, att läsa om böcker är en av mina absoluta favoritsysselsättningar! Det blir dubbelt på ett så bra sätt: man vet att det är bra: att man inte kommer att bli besviken, samtidigt som annorlunda miljöer och nya erfarenheter lägger ytterligare en dimension till upplevelsen av boken. Bra!
Skicka en kommentar