fredag 5 december 2008
Isis
Tjohoo! Bob Dylan till Malmö 2009, har ni hört det? (och till Stockholm och Jönköping, av alla ställen) Jag ska gå, fast det dumma med att gå på Bob Dylan-konserter är förutom att det inte är billigt att man aldrig har en aning om vad man får.
(obs! jag baserar denna teori på en riktig upplevelse och massor av liveklipp, så att betrakta mig som någon expert vore direkt olämpligt)
Antingen är Dylan sur som ättika, snörper på munnen, vänder ryggen åt publiken och vägrar i princip att sjunga, mumlar bara lite otydligt ungefär i närheten av micken mellan evighetslånga, harvande gitarrsolon. Eller så är han helt bananacrazy, som här i världens bästa Isis, under The Rolling Thunder Tour 1975.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Rätt. Jag har sett honom två gånger och den ena var helt brutalnaket bra. Andra gången var jag nära att lyfta och gå.
Man vet aldrig vad man får, men värt att gå är det alltid. Hur han än bär sig åt är det ett avtryck. Kanske är det här sista gången tidernas viktigaste, på den fronten, besöker oss?
Jag misstänker också att det här är last train coming. Helt klart värt det, hur det än är. Det är ju något fascinerande med en man som struntar i allt. I de ögonblicken tycker jag att han påminner om en tjurig tonåring och det är ju rätt kul gjort av en gammal rocklegend.
Synd bara att texterna, som ändå är det mest fantastiska med Dylan, så ofta faller bort oavsett kvalitet.
Skicka en kommentar