Något om Sorgesång

Jag läste en dålig recension (alltså att boken är dålig, inte recensionen, hur säger man? "A bad review", ni fattar. Hur säger man på svenska? "En skeptisk/negativ/tveksam recension" låter fånigt, fast det gör ju i och för sig "en dålig recension" också, otroligt fånigt) av Sorgesång, jag blir lite rädd att läsa? Jag ska naturligtvis göra det, men jag har ställt mig i reservationskö på biblioteket i stället för att köpa den. Peppen kom av sig! Blir liksom rädd att det ska tippa över, att det som var charmerande intellektuellt och känsligt ihopflätat i Vad jag älskade bara ska kännas.. sökt.

Äh, jag vet inte. Det är typ bara den här recensenten som är negativt inställd, alla andra verkar jubla. Men jag kommer ihåg att jag själv flera gånger under läsningen av Vad jag älskade tänkte att "här ligger texten snubblande nära att kännas ansträngd" (precis som jag tänkte när jag läste Paul Austers Illusionernas bok, vad är egentligen grejen med att de är så lika? Inte bara förtjänsterna utan bristerna också) fast den gjorde inte det utan bara nästan, jag kände att den stod och vägde. Men nu har det kanske tippat över, hoppas inte.

Dagens länktips

Otto Dix 1928. Snygg synthig frisyr, snygg stol!

En fin liten samling porträtt och självporträtt hittar ni HÄR.

Dagens

En apelkastad skimmel (okänd men möjligen Brilliant). På ryggen: Karl XI.

Kafka på stranden

Nu har jag också läst Murakami och det var väl inte riktigt min grej. Bra, men vad ska jag säga, lite väl tillrättalagt? Storyn känns så prydlig på något sätt, trots att innehållet ju är rätt freakish. Jag borde väl gilla det kanske, men njääe.

Äh, jag tycks inte hitta nya saker som jag verkligen gillar, det är så tråkigt. Ska jag bli en sån som bara uppskattar gammal litteratur, det gör mig lite orolig? (alltså, jag menar inte bara pretentiösa saker då, stora tankar etc utan också typ Austen och Christie, gammal poplitteratur.) Eller jo, jag gillar ju Siri Hustvedt. Och Paul Auster ibland.

Jaja, det här handlade ju inte så mycket om Kafka på stranden, eller egentligen handlade det ju inte om någonting. Jag vet inte, mina tankar är nog rätt upptagna på annat håll, kanske är det därför jag är lite sur på böckerna. Nu läser jag i alla fall om Hercule Poirots sista fall, det är ju tryggt och trevligt och det får väl duga för nu.

Igår

Jag gjorde någonting för mig mycket okarakteristiskt: dansade sönder mina fötter. Och pratade med nya människor utan att känna mig särskilt dum alls, och drack rosévin.

Innan det köpte jag en matta och en så fin pytteliten oljemålning, ett porträtt av en dam. Jag ska visa sen. Och böcker förstås, sju stycken för en hundring, det var väl bra? Bland annat Teddy Brunius och Oscar Reuterswärds Samtal om Zorn, den verkar helt bananas. Det är alltså två konstprofessorer som diskuterar Zornmålningar, en efter en i kapitel som "Ett badäventyr" eller "Zorns natt". Som jag förstår det har de alltså läst in sig på en målning och sedan mötts upp för att se den på plats, varefter de diskuterar den. Denna diskussion bandas och trycks sedan i den här boken, typ.

"OR: Du tycks lägga stor vikt vid de små figurerna.

TB: Ja. Jag vågar påstå att Zorn med dem gjort första utkastet till ett mänskligt tema, som var djupt betydelsefull för honom. Detta motiv med mor och barn döljer enligt min mening något som Zorn upplevt själv.

OR: Hör man på! Våra olika synsätt kommer i dagen redan i startögonblicket. Jag ser bara en härlig naturskildring i denna bild. Du tycks ana en story."

(om Med sin mamma, 1888)

Nu går jag ut på balkongen en stund (och läser vidare om Zorn) för det är 25 grader varmt här, sägs det.

En annan Zorn, för Med sin mamma verkar inte existera i cyberrymden.

En evighet låg i vår blick, vår mun, och salighet kring ögonbrynens bågar

Jag skulle ha postat den här bilden (och rubriken! Jag älskar den raden. Egentligen är det så att jag anpassade bilden efter raden, dvs efter Antonius och Cleopatra) igår, det har jag tänkt jättelänge (Shakespeare hade födelsedag, plus att det var Världsbokdagen igår, jag vet inte riktigt vad det innebär men det ser ut som en tanke, visst?). Men jag glömde, därför kommer den idag:

Arthur: The death of Cleopatra (1892). En annan snygg bild på Cleopatra hittar ni här. Och på Antonius och Cleopatra här.

Blablabla boktipset

Vilken kväll, jag är helt utmattad. Jag har inte gjort någonting som är ovanligt ansträngande, men jag orkar typ bara ligga på sängen och läsa Murakami. Jag har redan lagt mig för att sova en gång (det är sant! Kvart över nio!) men telefonen ringde så jag gick upp igen. Nu sitter jag och halsar mineralvatten, för jag gjorde en sallad med lufttorkad salt skinka förut och blev så törstig.

Hursomhelst, jag ville egentligen bara säga att jag registrerat lite böcker på nya boktipset.se idag. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om konceptet, eller det vet jag men jag har lagt in lite böcker i alla fall. Om ni vill kolla kan ni göra det här.

En skimmel

Margie Graham

Jag glömde att lägga upp den här bilden från mitt lyckade bildgooglande häromdagen: nästan (men bara nästan) överdrivet knutiga, svällande muskler och bogarna alldeles randiga av blodådrorna som löper över dem!

(jag smygbloggar lite från museet nu men det är ok, för jag sitter på mitt kontor. Ni vet, i avskildhet)

Jane Eyre

Läsare, jag rekommenderar er att läsa Jane Eyre. Fast det har ni väl gjort. Jag blev i alla fall så glad när jag läste och fann den så lätt, alltså lätt som i att sidorna nästan fladdrade när jag vände och vände och vände blad!

Intrigen var välkänd sedan innan: Jane Eyre som fattig guvernant, Mr. Rochester och den galna, inlåsta hustrun. Det var den sistnämnda som jag trodde skulle vara riktigt intressant, och visst är det verkligen ganska bra, men lite.. tja, otillfredsställande, jag ville se mer av galenskapen, tränga in på djupet (jag antar att det är Sargassohavet som spökar). Jag kände däremot inte alls till den senare delen. Jag menar inte den allra sista, det inte-så-oförutsägbara slutet där rochester är inblandad, utan delen där Jane bor hos sina kusiner och den orubbliga S:t John Rivers, med hjärtat kallt och ogenomträngligt för människokärlek, genom listig manipulation försöker forma sig en prydlig liten missionärshustru. Det är verkligen bra:

"'Det är inte på människors bud jag ger mig iväg, jag är inte beroende av de bristfälliga lagar och den felande uppsikt som är mina medmänniskors, de svaga maskarna. Min konung, min domare, min anförare är Den fullkomlige. Det tycks mig underligt att inte alla omkring mig brinner av iver att fylkas under samma baner och gå ut i samma uppgift'"

Jag vet inte om jag någon gång stött på en så osympatisk karaktär, fastän lömskt, liksom i smyg! Inte oärlighet utan plikttrogenhet och rättframhet in absurdum, mänsklig svaghet fastän förakt för människoköttet.

(och på tal om sympatier: är det meningen att finna Rochester sympatisk? Det är det va? Fast det är ju omöjligt, alldeles omöjligt.)

viskande siden från förr i tiden

Ingres - Madame Jacques-Louis LeBlanc (1823)

Jag skulle kunna ge, jag vet inte vad, men mycket! för att äga en svart frasande sidenklänning från 1800talet. Gah!

Jag tänkte blogga lite om Jane Eyre i kväll, ses då?

Måleri

Hej, ni kan aldrig gissa vad jag gör: jag målar, i olja! Jag har brett ut tidningspapper över hela köket och så sitter jag här, det var EVIGHETER sedan jag höll i en pensel men det är ju faktiskt lite som att cykla, dansa etc. (obs! det här är inte ngt nytt, fåfängt försök att bli konstnär eller så, jag kände bara för att måla lite. Orsaken okänd, man skulle kunna misstänka vårkänslor eller liknande fast jag tror inte det)

jag orkade inte ta fram så många färger, så jag målar bara i umbra, blått (berliner/pariser), ockragult, cinnoberrött, vitt (zink!) och svart. Tips, om man vill prova att måla lite klarar man sig utmärkt med enbart dem, jag skulle t o m vilja rekommendera att man utesluter den svarta, den blir så hård och platt. Men jag använder den idag för att jag ville göra något snyggt* typ:

*alltså snyggt på samma sätt som man tyckte att Salvador Dalís målningar var snygga när man var 15, dekorativa liksom. bilder

Och då måste man ju använda svart.

Dagens upptäckt

tvillingarna som snart kommer att se dagens ljus i Emmerdale kommer att döpas till Catherine och Heathcliff! (eller de är ju egentligen födda nu, beroende på hur man ser det. Tekniskt sett har de ju inte fötts alls, men ni fattar). Lite märkligt att döpa syskon efter ett av litteraturhistoriens hungrigaste kärlekspar, kanske, men å andra sidan är ju Viv Windsor deras mor (ursäkta insnöandet, men ingen jag känner irl är intresserad av att diskutera det här med mig)

bilder

Februari/april

Luc Tuymans - Fortune (2003)

Jag är inne i en så himla bra bildgooglingsession nu! Först, ni kommer ihåg februariljuset? Jag är tvungen att lägga till denna bild fast det är april och det där disiga vitgrå känns ganska avlägset nu.

Två skymningsbilder från igår och en sidvändare

Igår var det varmt, det vet ni. Jag tror att det var nitton eller tjugo grader här, på dagen alltså. På kvällen när jag kom hem från dammiga museet var det svalare men absolut tillräckligt varmt för att kunna njuta papperskartong-middag på en parkbänk vid ån.

Idag är det också varmt, så nu sitter jag på balkongen med kaffe och Jane Eyre, som ju är en sidvändare! Alltså sidvändare som i att man vill läsa bara lite till, lite till utan att det egentligen finns något synligt driv, inga uppenbara spänningsmoment. Och det måste ju vara ett mycket gott betyg, ja? Jag ska inte säga för mycket eftersom Jane just anlänt till Thornfield Hall och alldeles nyss mött mr Rochester för första gången (det är väl 150 sidor eller så in i boken). Men ändå, det var ganska oväntat. Jag kanske helt enkelt saknar 1800talsromanerna! (och då undrar jag genast, vad ska jag ge mig på härnäst? Vad har jag missat? Mer Balzac? Stendhal? Eller den sista systern Brontë, vad hette den där romanen som nyss kom? Agnes Grey?)

Dagens

..är en målning föreställande Mr. 30åriga kriget

dessutom: en vacker målning (mycket finare än den här) av blanka, ursinniga hästar på slagfält som inte går att bildgoogla (förutom så här dåligt): Gustav II Adolf vid Stuhm (C Wahlbom 1854). Den finns på Nationalmuseum samt i olika slags böcker, förmodligen. Typ i sådana om 30-åriga kriget eller så. Kolla det!

Här kommer våren

Här följer det längsta inlägg om en timmes skogspromenad ni någonsin skådat *försöker kompensera för helgfrånvaron*

En första vårspaning: maskrosor utanför mitt hus. Bra början!

Jag kan inte hålla kameran rakt (ville plåta taket till höger)

Korsvirke, det ser trevligt ut! Svårt att tänka sig att man kan få vinterkräksjuka eller ha ett skilsmässogräl eller vad som helst i ett sådant här hus. De har till och med penséer i fönsterlådorna! (jag ändrar mig: de har till och med FÖNSTERLÅDOR, det räcker. De bakar säkert sitt eget bröd också och går med stavar på helgerna, deprimerande)

Svenska flaggans trädgård 1

Svenska flaggans trädgård 2

en bortglömd brygga jag aldrig varit på eftersom det ligger en större brygga precis bredvid. Fast den här ser mer inbjudande ut, en sådan man sätter sig och funderar på (om man är med i en amerikansk östkust/ungdomstvserie alltså)

Scilla

En stabo på vift i skogen

tallar och silat solljus

Planterade blommor vid djurkyrkogården, fina!

Spaning: humla

Någon typ av gula blommor

Vitsippor. Det fanns massor men de syns knappt på fotografierna, fjolårslöven tar överhand. Men de var verkligen många, redan!

Inga bokar hade spruckit ut, men massor av annat. Som den här... häggen?


Den här varianten var överrepresenterad, någon typ av slingerväxt som klänger på andra träd och buskar.

Gröna träd! Glittrande vatten!

Jag försökte plåta den här hästen som höll på att rulla sig. Det gick inte så bra, och en sekund senare kom tusen skrikande barn och skrämde både mig och hästen, mest mig.

Några böcker

Hej, jag har börjat läsa Jane Eyre som jag i perioderna av bildningsiver tidigare har förbigått. (jag har läst Wuthering Heights istället, och märkligt nog också Sargassohavet som var mycket bra. Alltså märkligt eftersom alla andra som läst den förmodligen läste Jane Eyre först.)

Charlotte Brontë, snygg!

Sen fick jag Alex Schulmans bok skickad till mig och den läste jag häromdagen på balkongen. Jag hade väntat mig mindre än ingenting och sett ur det perspektivet var den väl helt okej. Och sen har jag läst lite ur den här, närmare bestämt "Den bergtagna" (som finns både som drama och, som här, i novellform gjord som utkast till dramat, läs mer om det här). Jaha, det här skrev jag mest för att visa att jag lever. Nu ska jag promenera lite och jag tar med mig kameran, så kanske lägger jag upp några bilder senare (förhoppningsvis på en bokskog i sprickning!).

Väder

Lycka och salighet på balkongen i söderläge denna långfredag! Feta- och melonsallad, kaffe, cigaretter och de sista skälvande sidorna av Sebastian Knight (som jag iofs tycker sämre och sämre om, den var ju så lovande! men nu när jag nästan är färdig står titel, den fullständiga: "The real life of Sebastian Knight" och de introducerande tjugo-trettio sidorna som den enda behållningen, och jag tror inte att de sista sidorna kommer att få mig att ändra uppfattning) i den faktiskt gassande solen! Bomullslakan som hänger och torkar bredvid mig och doftar, tja, som bomull som torkar i solen och det är ju fantastiskt. Snart rökt lax och annan påskmat.

Ljuv/inte ljuv

Jag har ätit ost och druckit ett glas vin till lunch, här hemma alltså, det känns som ett lättsinnigt men mycket bra sätt att inleda påskledigheten på. Jag älskar att dricka vin mitt på dagen, fast obs! på ett icke-alkoholistiskt sätt, alltså. Det är bara det att det känns så kul att gå ut och göra vanliga saker med ett glas vin i kroppen, strax ska jag t ex gå och hämta ut ett bokpaket och hör och häpna! besöka kapp ahl-butiken som jag varit inne i typ en gång. Men de ska ha gjort en kollektion fina underkläder, eventuellt även kläder. Fina, dammigt rosa behåar och linnen i spets och sådant.

Förresten, har ni märkt att det går inflation i ordet "ljuv"? På tal om underkläder, alltså, men också som betecknande allt möjligt, mest inredningsgrejer tror jag. Koppar, dukar, örngott, handdukar? Jag gillar inte det men okej. Men underkläder är i alla fall inte "ljuva". "Ljuvliga" kanske, om man måste. men inte "ljuva". Underkläder är snygga eller inte snygga. Möjligtvis sexiga/inte sexiga. Kärlek och ibland bitterhet är ljuvt.

Danae

Klimt

Correggio

Boucher

Schiele

Michael Parkes

Onsdag snart torsdag

Jag är hemma från dammiga museet och det har varit trist. Dock: jag har ett eget kontor! en vaktmästare som gör som jag säger + hämtar kaffe! och jag har fått en hel kartong med märkliga gamla bildplåtar av glas, men inte vanliga (eh, som om jag visste hur "vanliga" bildplåtar ser ut, det gör jag inte, men ok, jag blev informerad om att det var stor skillnad. Säger man förresten bildplåtar när det är glas?) utan väldigt oldschool typ från sekelskiftet (alltså förra). Någon som vet hur man egentligen gör med dem? de är kanske 20x15 cm och ligger i pappaskar med lock, var och en plåt för sig med silkespapper emellan.

Nu är det i alla fall påsk: sovmorgnar och frukost på balkongen kanske? Och i morgon ska jag hämta ett bokpaket tema: diktsamling. Och jag skulle bli så nöjd med mig själv om jag i morgon gjorde det jag alltid tänker att jag ska göra: gå till torget och handla grönsaker och blommor. Jag kommer inte att göra det. Men vad trevligt det hade varit!

And her name is Haze, Dolores

klicka för att kunna läsa (såvida ej supersyn)

Monday at the museum

Hej kära bloggen, nog med överdriven vårentusiasm nu. Jag har tillbringat dagen på ett dammigt museum och druckit surt kaffe. Jag läste lite om Sebastian Knight på vägen hem, men det visade sig inte vara the next big thing som jag först trodde. Den var lovande men har tappat fart och.. orginalitet, tror jag. Jag menar, hur många fiktiva biografier om missförstådda, svåra konstnärer orkar man läsa? Ganska många trodde jag men nej, nu måste någonting mer till. Jag är i ett så dumt stadium av läsande nu, jag är kräsen och uttråkad och jag vet att det finns massor av Bra Litteratur någonstans, men var? Jag vet inte riktigt var jag ska leta faktiskt.

Well, den här målningen (ja, ett oljetryck av den här målningen alltså) har jag studerat idag:

(detalj)

Ser ni ljuset som spelar över fuxens länd och flanker? Visst är det fint? Det finns få saker som speglar ljus så bra som ett spänt, välryktat hästskinn över spända muskler. I alla fall inte på oljemålningar.

ps fuxen= Streiff

Rapport från naturen

Jag glömde kameran! Kort redovisning följer dock:

Snödroppar i klasar. Fågelkvitter. Citronfjäril! En helt tokig, vårrusig citronfjäril! Solande på en äng obs! utan jacka. En brusande älv. Scilla och blåsippor! (jag trodde att blåsippor brukade vara sena, men: "Den växer på torr skogsmark, mest i lövskogar och granblandskogar. På dessa växtplatser visar sig inga blommor så tidigt på våren som blåsippan. Redan under snösmältningen börjar den öppna sina varmt mörkblå (någon gång violettröda, sällan vita) kalkar.") Främmande människor som säger hej (eftersom vi var på landet). En stunds planlöst irrande, letande efter en stig som inte fanns. Två raggiga, slöa fjordhästar, dåsande i solgasset. Varma vindar.

Nu ska jag sätta mig på balkongen och läsa lite.

Stay tuned

I eftermiddag kommer utförlig rapport från skogen och den nordiska floran.

Alla flickor provar ut sin nya hatt, alla pojkar gläds att yllestrumpan byts mot ljus nylon

Det är sol och det är ju trevligt, det är varmt också men allting känns så klichéaktigt idag, varför gör det det? Alltså, solljuset silat genom persienner, dammet som yr upp i luften, grävmaskinerna på gatan utanför.. Det ringde på dörren förut, det var ett paket som kom, och när jag stängt dörren såg jag att jag hade en stor mascarafläck nedanför ena ögat. Jag tycker inte om den här dagen riktigt men det är okej, jag bildgooglar växter i stället:

alcea rosea

Jag vill ha en doftande balkongträdgård! Rosmarin och lavendel och krasse (jag trodde att det var slut mellan mig och rosmarin, och mellan mig och lavendel också för den delen, men jag har fått ny tro efter utmärkta tips), och citronmeliss och typ, mynta? Doftar det egentligen så mycket? Och så vill jag ha stockrosor och humle, jag har alltid velat sitta och läsa i typ en grotta av humle.

Du nalkas, ljuva vår!

von Stuck: Spring (1895)