Arv

Hej, jag har hämtat ut ett arv (ni vet hur man brukar säga att man skulle vilja ärva en okänd, rik moster? Obs gammal, död av naturliga orsaker. Så är det inte riktigt, jag kände och tyckte hemskt mycket om min gammelmoster, men hon var rik och ägde vackra saker). Gud så vuxen jag känner mig nu, omgiven av mattor - äkta! - och konst - äkta! - jag trodde att det skulle dröja länge innan jag kunde klä golv och väggar med sådant. Det bästa är förstås ändå biblioteket, bara att plocka hur mycket som helst, hyllmeter efter hyllmeter av god smak, det var på gränsen till groteskeri - jag kände mig så smutsigt girig, förstår ni? Eller så är detta inte det bästa utan det värsta - böcker betingar inget värde då man värderar dödsbon, visste ni det? Och då har jag ändå plockat hem maffiga, påkostade konstböcker och fantastiska illustrerade upplagor av allt möjligt, det är ju hemskt. Nå, nu är böckerna här och vi måste köpa fler bokhyllor, jag har slagit in alla julklappar och nu ska jag läsa och äta Wienernougat, det gör jag alltid på julen.

Och på den här bildbloggen fortsätter vi med rävtemat:

Det är december och rimfrost!

Jag tog en minipromenad hem i morse, det var glashalt på trottoarerna och jag hade på mig ett par kilklackade snörkängor, sådana som alla har nu, det var livsfarligt. Det var i och för sig ganska trevligt att promenera, jag har inte gjort det på evigheter. Jag är ganska kräsen promenadmässigt - jag gillar det bara om det finns natur som man kan koncentrera sig på, insupa, och om jag kan gå på stigar jag inte gått på hundra gånger förut. Det ska helst inte blåsa och jag vill inte se annan bebyggelse än möjligtvis ödestugor. Eller ett slott. Och så vill jag inte möta för mycket människor, det ska liksom vara jag och skogen. Jag blir så lätt uttråkad ifall de här kriterierna inte uppfylls, och då stannar jag hemma i stället och läser en bok.

van gogh

Jag har varit och tittat på ett kontor idag, som representant för företaget jag jobbar för, där stod en massa fina saker som bara ska slängas, sa damen som visade det. Jag sa att vi (det vill säga jag) vill ha dem. Där finns en jugendspegel (eller en spegel som i alla fall är lite lik en jugendspegel) och ett jättegammalt fint slagbord som jag tänker att man borde luta av - är det svårt? Kan man göra det själv? samt Lilla Åland-pinnstolar. Utan armstöd tyvärr, jag tycker att Lilla Åland med armstöd är mycket snyggare än de utan, av någon anledning. (Sen är jag inte överförtjust i Lilla Åland över huvud taget, men gratis är gratis! Så tänker jag därför att jag har varit fattig.)

Housewifeblogg

Det här är helgen som går i den goda matens tecken: jag lagade älgfärsbiffar med svamp och gelé i går, det var inte svårt och mycket gott, vi drack ett ljuvligt sammetslent, bärigt vin till. Och idag åt jag nygräddade pannkakor till frukost! Det har jag nog aldrig gjort förut. Jag var på den där bokutförsäljningen igår och köpte tio eller elva böcker (plus en hel hög gamla Louisiana Revy) för nittio kronor, det var perfekt. En tjock, fin om Dürer, den där med Lena Kronqvist som illusterar Gunnar Ekelöfdikter, en Dickens, Wallace Stevens, Anna Achmatova, hm, vad mer, jo! En samling noveller av Kipling.

en fin färgskala och kipling

Jag satte in böckerna i en hylla (eller klämde in), sedan gick jag runt i min ganska nystädade lägenhet och tänkte på kelimmattor och vackert patinerade Chesterfieldfåtöljer i Queen Anne-modell. Jag har hängt upp gardiner i köket (eller gardin utan -er snarare, en sådan som jag tror kallas fransk hissgardin. Som man liksom rullar upp och fäster med knytband?), nu hänger det gardiner i alla rum. När jag flyttade hit tänkte jag att det är överskattat med gardiner och att det är rätt fint med nakna fönster, ni vet det här med rymd och ljus och så, men för det första är själva fönstren - inte särskilt stora sextiotalsfönster - ganska fula och för det andra ser det konstigt ut att inte ha gardiner i ett kök utrustat med en gustaviansk, utsirad matsalsmöbel.

Nu ska jag göra kokkaffe och läsa en mycket bra bok som ni ska få höra om senare.

Vår vän hästen

Hej, visste ni att ardennerhästar förr i tiden var mycket ståtliga djur som dessutom hade mycket ståtliga namn? Som den här hingsten, Marquis de Chaussée, eller Akilles av Såtenäs, eller Joli Coeur De Bouchon, eller Belle Fleur de Renissart, eller min favorit: Paul Van Luntershoek! Notera trimmat hovskägg och den kuperade svansen.

Det finns ju namn som är mindre flärdfulla, Tyko av Bjertorp till exempel. Bilden nedan sägs för övrigt illustrera hingsten Indigene De Balingue, det är minst sagt lite märkligt.

Jag känner en kvinna som bedriver avel med dressyrhästar; hon är skicklig på att hitta på långsökta hästnamn. En gång födde ett ingefärgsfärgat sto ett föl som fick heta Ginger Ale, eftersom hingsten som var fölets far hette Bourbon, vilket, om man blandar det (drycken bourbon, whiskyn alltså, inte hästen) med Ginger Ale blir en drink som kallas Wild Horses.

Vad man kan hitta när man bildgooglar planlöst en söndagkväll

vinterträdgård, belgiskt sekelskifte.

stolpar i St. Petersburg

Rembrandt och den döda oxen.

en mystiskt formgiven, delvis prickig möbel; en kombinerad soffa/spegel/sidobord/vasskåp (?)

Jag har fått presenter för jag är duktig och snäll

Jag har fått en gungstol! Världens bästa grej, inte en som skulle kunna stå på en amerikansk veranda utan en sådan där funkissak, den liknar den här ganska mycket. Egentligen lite Carl Larsson-vibbar, hmm? (om min smak hade varit åt Elle Interör-hållet hade jag haft ett mörkgrått fårskinn i också, brukar man inte se det i inredningsreportagen? Men det har jag tack och lov inte, sådan smak alltså)

Sen fick jag en tung gammal spegel, skamfilad men så sirlig och fin ("det är en sån där 'shabby chic'", information från mamma), och böcker och blommor förstås. Och en fin gammal inramad bokillustration, jag är inte hemma nu så jag kan inte kolla vem som har gjort den, men det är i alla fall ett porträtt av en italiensk renässansdam som är mycket stilig!

Dagens

En apelkastad skimmel (okänd men möjligen Brilliant). På ryggen: Karl XI.

Igår

Jag gjorde någonting för mig mycket okarakteristiskt: dansade sönder mina fötter. Och pratade med nya människor utan att känna mig särskilt dum alls, och drack rosévin.

Innan det köpte jag en matta och en så fin pytteliten oljemålning, ett porträtt av en dam. Jag ska visa sen. Och böcker förstås, sju stycken för en hundring, det var väl bra? Bland annat Teddy Brunius och Oscar Reuterswärds Samtal om Zorn, den verkar helt bananas. Det är alltså två konstprofessorer som diskuterar Zornmålningar, en efter en i kapitel som "Ett badäventyr" eller "Zorns natt". Som jag förstår det har de alltså läst in sig på en målning och sedan mötts upp för att se den på plats, varefter de diskuterar den. Denna diskussion bandas och trycks sedan i den här boken, typ.

"OR: Du tycks lägga stor vikt vid de små figurerna.

TB: Ja. Jag vågar påstå att Zorn med dem gjort första utkastet till ett mänskligt tema, som var djupt betydelsefull för honom. Detta motiv med mor och barn döljer enligt min mening något som Zorn upplevt själv.

OR: Hör man på! Våra olika synsätt kommer i dagen redan i startögonblicket. Jag ser bara en härlig naturskildring i denna bild. Du tycks ana en story."

(om Med sin mamma, 1888)

Nu går jag ut på balkongen en stund (och läser vidare om Zorn) för det är 25 grader varmt här, sägs det.

En annan Zorn, för Med sin mamma verkar inte existera i cyberrymden.

Dagens

..är en målning föreställande Mr. 30åriga kriget

dessutom: en vacker målning (mycket finare än den här) av blanka, ursinniga hästar på slagfält som inte går att bildgoogla (förutom så här dåligt): Gustav II Adolf vid Stuhm (C Wahlbom 1854). Den finns på Nationalmuseum samt i olika slags böcker, förmodligen. Typ i sådana om 30-åriga kriget eller så. Kolla det!