När jag var ung del 2 (om läsning)

När jag skrev om hur det var när jag var ung (förra gången) nämnde jag väl något om hur slumpmässigt läsandet var på den tiden (när jag var ung alltså, inte den specifika tiden)? Vilket får mig att tänka på hur man egentligen väljer böcker. Nu läser jag ju litteraturvetenskap och får massor av Bra litteratur serverad (vissa saker faller mig förstås mer på läppen än andra, men jag kan inte säga att en enda bok har varit slöseri med tid, även om jag gnällt ibland och tyckt att det varit jobbigt). Vilket i sin tur ger massor av ingångar till annan litteratur. Sen har vi kultursidor, bloggar, böcker som automatiskt leder till andra, kompistips (inte så många där, kanske)... Det är inte konstigt att att läsa-högen är ständigt växande.

Men det var om det förflutna vi skulle tala, eller hur? Innan vi läste kultursidor, ja, innan vi ens hade internet. Och när det enda vi läste i skolan bara var jobbiga krav (den enda bok jag kommer ihåg att jag läste i skolan var Swifts Gullivers resor. Jag förstår att det måste ha varit fler, men de verkar ha raderats ur minnet). Ändå var jag en STOR bokslukare (är fortfarande. Har aldrig slutat sluka). Jag läste allt, och på ett sätt kan jag sakna känslan att vara så aningslös, stå så totalt utan referenser och med ett öppet sinne. Tänk att så förutsättningslöst läsa allt med samma allvar, oavsett om det står Danielle Steel eller John Steinbeck på försättsbladet.

Den första vuxenbok jag kommer ihåg att jag läste är Flickan från den röda jorden av Cécile Drouin. En fruktansvärd postkolonial historia om en fransk familj i Indokina, där den lilla dottern flyr det kärlekslösa hemmet och i stället föröker skapa en identitet bland "de gula", ett folk som hatar hennes hudfärg, klasstillhörighet, ja, det som ofta ligger till grunden för byggandet av en identitet och en plats i världen. Rasism, våld, utanförskap och förtryck var min första bekantskap med litteraturen (alltså vuxenlitteraturen), och jag tror att jag var nio år. Jag inbillar mig att den där första boken på något sätt lagt grunden till en litterär smak eller ett sätt att förhålla sig till läsning, och att den kom i mina händer var enbart en slump (jag fick den av en intet ont anande släkting som trodde att det var en barnbok som handlade om kinesiska folksagor). I mitt fall har alltså slumpen fått styra, och den gjorde mig till.. litteraturvetare.

Hur har ni skapat era referenser?