Visst vill jag äga en bok om den är riktigt riktigt bra, men innan jag vet det brukar jag låna. Det har också en annan fördel som jag alltid har tyckt är så fantastisk: understrykningar! Ibland har jag (snälla, skratta inte nu), när jag har varit på biblioteket, plockat ner mina absoluta favoritböcker (som ju finns i min ägo) från hyllorna och frenetiskt bläddrat för att se om någon har strukit under. Och vad. Bäst är helt klart när det finns
anteckningar i marginalen! Jag kommer ihåg när jag läste Camus
Främlingen, som någon hade gjort en feministisk läsning av. Massor av understrykningar och anteckningar om den, antar jag, annars ganska marginella kvinna som är huvudpersonens flickvän, och nu är hon det starkaste minnet av den läsningen.
I alla fall, jag har börjat läsa Siri Hustvedts
Ögonbindeln nu, lånad på biblioteket såklart och full av Någons understrykningar. Visst sätter det igång tankarna? Man stannar liksom upp och dröjer kvar vid de där fraserna. Undrar vad ens osynliga vän upptäckt och vad det betyder.
2 kommentarer:
Vad spännande att se böckerna på nytt genom någon annans ögon :) Jag själv brukar störa mig på kladd i böckerna.. men jag läser sällan böcker fler än en gång. I så fall måste det vara något alldeles speciellt. Men när man tänker på det viset, så känns kladdet inte lika retligt!
Förutsättningarna är ju att den som kladdat verkligen bryr sig om vad som står i boken - understrykningar i typ Processen kanske inte känns så engagerade utan finns väl gissningsvis där för tvångsinmatning av fakta. Men när det finns nåt äkta bakom är det fantastiskt, tycker jag.
Skicka en kommentar