En mycket löjlig sak i den litterära världen är rädslan för att banalisera "seriös" litteratur. Det gäller att följa mallen: Välj efter noggrant övervägande ut en passande, lockande och stilren omslagsbild (men se för allt i världen till att den är politiskt korrekt!). Printa prydligt författare och titel. Översålla omslagssidan och baksidan med redovisningar av mottagna priser och hyllande recensioner (i fallande ordning: Svd/DN/litteraturtidskrifter, kvällstidningar, tv-recensioner, damtidningsrecensioner) En diskret förlagslogotyp i ena hörnet går också bra. Mer tveksamt att ha med är "Av författaren till 'xxx' " men kan funka beroende på vilken författare det är. Mellan pärmarna har man absolut ingenting annat än tät text med pyttesmå bokstäver.
Visst är det vansinnigt tråkigt om man tänker efter? Jag skulle önska att förlagsredaktörerna inte vore så ängsliga utan vågade experimentera mer och diskutera olika format med sina författare. Tänk vad kul det skulle vara med illustrationer i Gregorius till exempel! Eller en jättestor pansarvagn i glada färger som omslagsbild till Den vita borgen!
(några omslag jag trots allt gillar: Extremt högt och otroligt nära, Fördjupade studier i katastroffysik (båda dessutom med illustrationer!), On the road och Tjacket)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar