Vad kan jag säga? Jag tyckte så himla mycket om den här boken.
Trilogin består av de tre berättelserna City of Glass, Ghosts och The Locked Room. De kan läsas fristående från varandra men i slutet kommer sammankopplingen som ger alltihop mer djup. Berättelserna är alltså detektivhistorier som inte är detektivhistorier, typ. De rör sig i samma begreppsvärld som detektivhistorier, historierna ser först ut att vara beroende av dess invecklade intrigmönster, men sedan lyfter de sig högt, högt över och kommer snarare att handla om, ja... typ existentialism, människan i sig själv, något sådant. Ja jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det så att det låter lockande för er, men det är verkligen så bra. Det får en att tänka utan att tänka på att man tänker.
Det enda negativa jag har att säga är att boken emellanåt känns alltför smart, så att man distraheras från själva historien och i stället kommer på sig själv med att sitta och tänka "vad smart den är" "vilken snygg passage" "språket språket språket!!" osv.
Just det! Det är Paul Auster som har skrivit den. Kolla här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar