Jag dricker pepparmintste och har fruktansvärt ont i huvudet, det är sol ute och väggarna är alldeles randiga eftersom persiennerna är nedrullade, ljuset är skoningslöst! Jag har nyss haft ett långt telefonsamtal med en dam på Statistiska Centralbyrån, jag är utvald att deltaga i en arbetsmarknadsundersökning och de ringer med jämna mellanrum och ställer jobbiga frågor: "hur många timmar jobbade du under den-och-den perioden?" och "var god uppge adressen till din arbetsgivare", det vet väl inte jag. Det är jättejobbigt att vara med i sådana undersökningar när man har flera jobb. (och när man har huvudet i det blå. Jag fattar inte att jag förväntas veta, utan att kolla, "ungefär hur mycket" jag jobbade förra månaden. 5 timmar? 50? Jag har ingen aning.)
Jag känner att jag skulle behöva gå ut och andas frisk luft, men det går inte idag (gud, vilken hjärtklappning jag hade när jag vaknade. Jag vet att det låter löjligt, jag är ju inte 70 liksom, men det är så obehagligt när hjärtat skenar iväg och slår lite som det vill). Och i morgon går det inte heller för vi (dvs företaget jag jobbar för) väntar en MYCKET VIKTIG FÖRSÄNDELSE så jag måste sitta inne och vänta på den hela dagen. Hörs då!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej snäckan! Skönt och se att du lever ;)
Jag lever i allra högsta grad. Lite bultande huvud bara :)
Du får försöka ta det lite lagom. Om nu det går i dagens samhälle... Hoppas huvuvdet är bättre.
Magnus, tack tack, jo det är bättre, men att ta det lagom har aldrig varit och kommer nog aldrig att bli min grej..
Skicka en kommentar