Gott nytt år!

Jag har varit lat och slöläst och ätit praliner hela dagen, och nu är det bråttom iväg - men jag ville bara önska er allihop ett gott nytt år! Vi ses nästa år!

Pausbild x 3

Hej och glad fortsättning - jag jobbar men jag tänkte att ni kanske ville titta på de här bilderna under tiden jag skriver och dricker kaffe ur en sådan där Penguinmugg som alla "bokbloggare" har. Jag brukar vanligtvis dricka kaffe ur en tekopp jag har fått av min gamla moster (efter en av hennes Kinaresor, den är gjord i tunt fint porslin och har ett tjusigt blåvitt mönster), men Penguinmuggen känns så rejäl, det känns som att jag är på ett riktigt jobb när den står framför mig på skrivbordet. En på mitt andra jobb har en mugg där det står "WORK SUX", det är den rejälaste muggen jag vet.

Alma-Tadema-festligheter!

Parkeringsautomat-robot-rost-goth-bild

Lätt dysfunktionell Lucien Frud-familj

God jul önskar Tom Waits!

Julefriden är här: det är SNÖ, igår proppades jag full av grönkål och köttbullar, idag ska jag äta lutfisk; här låter jag, precis som förra året, Tom Waits önska er alla en god jul!

Los reyes magos de oriente

Dagens julbilder med tre vise män-tema! Från någonstans, jag skäms lite för att jag inte kommer ihåg var.

Dagens bild

Dagens renässansjulbild är Jean Fouquets Madonna, Serafines and Cherubines från1450!

Arv

Hej, jag har hämtat ut ett arv (ni vet hur man brukar säga att man skulle vilja ärva en okänd, rik moster? Obs gammal, död av naturliga orsaker. Så är det inte riktigt, jag kände och tyckte hemskt mycket om min gammelmoster, men hon var rik och ägde vackra saker). Gud så vuxen jag känner mig nu, omgiven av mattor - äkta! - och konst - äkta! - jag trodde att det skulle dröja länge innan jag kunde klä golv och väggar med sådant. Det bästa är förstås ändå biblioteket, bara att plocka hur mycket som helst, hyllmeter efter hyllmeter av god smak, det var på gränsen till groteskeri - jag kände mig så smutsigt girig, förstår ni? Eller så är detta inte det bästa utan det värsta - böcker betingar inget värde då man värderar dödsbon, visste ni det? Och då har jag ändå plockat hem maffiga, påkostade konstböcker och fantastiska illustrerade upplagor av allt möjligt, det är ju hemskt. Nå, nu är böckerna här och vi måste köpa fler bokhyllor, jag har slagit in alla julklappar och nu ska jag läsa och äta Wienernougat, det gör jag alltid på julen.

Och på den här bildbloggen fortsätter vi med rävtemat:

Julkort

Goddag, frånvaroorsak: vi har flyttat, jag jobbar, läser, skriver, köper julklappar, får besök från Norge etc.

O Meliboee, Deus nobis haec otia fecit

Jag har upprättat ett tillfälligt kontor i sängen igen, jag älskar att jobba härifrån! Man skriver en rad eller två, man har några referensböcker på bordet bredvid sängen som man bläddrar i, man hämtar lite kaffe och ställer koppen på nämnda bord. Sedan gör man om samma sak igen. Lättja är min bästa grej!

Rochegrosse: porträtt av en lättjefull Sarah Bernhardt

Jaha, sen läser jag Germaine de Staël samt ägnar oproportionerligt mycket tid åt att titta på tapeter och antikt julpynt. Fast jag kan inte göra det så mycket jag vill för jag är också tvungen att ägna mig åt fullständigt hjärndödande aktiviteter: Kvalitetstesta och packa grejer, faxa, bokföra, skriva ut transportetiketter, ja ni hör. Bättre då att vara Sarah Bernhardt. Som för övrigt hette Henriette-Rosine van Hard på riktigt! Fint namn. De sista åren av sitt liv sov hon tydligen i sin egen likkista, gjord i rosenträ och klädd i vitt siden, draperande sig i vackra blommor. Sarah Berhardt verkar också ha varit bra på det här med lättja, bland mycket annat förstås.

Mitt kylskåp är fyllt av öl för vi ska flytta i eftermiddag, och det är då en oskriven regel att man bjuder på öl och pizza. Är det så överallt? Jag ville bjuda på glögg i stället, eller kanske sherry och ost, men det går nog inte (man blir däremot väldigt ofta bjuden på sherry och ost på vernissager, har ni tänkt på det? Det är inte så jättegott men själva grejen är väldigt trevlig).

Gee whiz, it's christmas

Det är den åttonde december och jag har inte köpt julklappar! Jag har däremot druckit glögg som var god, jag tycker att glögg ska vara röd och söt och rykande het. Det är synd att jag inte tycker om vitvinsglögg, jag tycker att smaksättningarna låter godare. Pomerans, hjortron, clementin, och det är bara den i närmaste affär, lättglöggen. Bland de röda fanns det chili- och chokladglögg, har ni hört något så vidrigt? Jag trodde att ordet glögg skulle ha ett roligt ursprung men det har det inte - det är "bildat av verbet glödga ’värma upp’".

Jag försöker uppbåda lite julstämning här - jag pyntar och skriver om glögg och lyssnar på Santa Claus got stuck up the chimney - men det går dåligt, allt möjligt icke julrelaterat tar upp min tid. Jag måste köpa lite granris.

Det är december och rimfrost!

Jag tog en minipromenad hem i morse, det var glashalt på trottoarerna och jag hade på mig ett par kilklackade snörkängor, sådana som alla har nu, det var livsfarligt. Det var i och för sig ganska trevligt att promenera, jag har inte gjort det på evigheter. Jag är ganska kräsen promenadmässigt - jag gillar det bara om det finns natur som man kan koncentrera sig på, insupa, och om jag kan gå på stigar jag inte gått på hundra gånger förut. Det ska helst inte blåsa och jag vill inte se annan bebyggelse än möjligtvis ödestugor. Eller ett slott. Och så vill jag inte möta för mycket människor, det ska liksom vara jag och skogen. Jag blir så lätt uttråkad ifall de här kriterierna inte uppfylls, och då stannar jag hemma i stället och läser en bok.

van gogh

Jag har varit och tittat på ett kontor idag, som representant för företaget jag jobbar för, där stod en massa fina saker som bara ska slängas, sa damen som visade det. Jag sa att vi (det vill säga jag) vill ha dem. Där finns en jugendspegel (eller en spegel som i alla fall är lite lik en jugendspegel) och ett jättegammalt fint slagbord som jag tänker att man borde luta av - är det svårt? Kan man göra det själv? samt Lilla Åland-pinnstolar. Utan armstöd tyvärr, jag tycker att Lilla Åland med armstöd är mycket snyggare än de utan, av någon anledning. (Sen är jag inte överförtjust i Lilla Åland över huvud taget, men gratis är gratis! Så tänker jag därför att jag har varit fattig.)

Att se ett lysande krucifix mellan hornen på en hjort

Newton, Jr 1915: Major W. Austin Wadsworth, MFH, Riding Devilkin

November är snart slut, om typ åtta timmar, och jag har alldeles glömt bort att uppmärksamma att november är en Jaktmånad! Jag har ridit Hubertusjakt en gång, det var kul men inte särskilt glamouröst. Inga jaktrockar och engelska setters, bara en massa ridtjejer i täckjacka. Nu menar jag inte att det är jakten på och dödandet av de stackars rävarna som är glamouröst, men det förstår ni ju (jag skriver det ändå för tydlighetens skull. Vi vill inte ha några missförstånd här). Jag gillar jaktlandskapen bara, kläderna och de glänsande hästarna och hundarna.

Rävjaktsmerchandise ni kanske inte vet finns: rävjaktsparaplyer! De har rävjaktsmotiv på väskor också, och gästhanddukar och tvålpumpar, och de har rävörhängen.. Äh, jag länkar dit så får ni se själva.

Båda Thomas Blinks

Sankt Hubertus, det är han som hittar krucifixet.

Kära dagbok,

Jag har en sådan där dag som inträder alltför sällan; jag vaknade halv sju utan att någon väckte mig, fylld av energi, innan frukost hade jag rensat tre garderober fulla av sandaletter, gamla blusar, en kartong full av måttband, oljemålningar... (jag håller på att rensa ur och lägga upp allt jag inte använder på vinden, det är mycket ambitiöst!)

Jaha, jag tillbringar ganska mycket tid här hemma eftersom jag kan sköta två av mina jobb härifrån, men nu tänker jag att jag vill ha ett kontor - jag behöver ett kontor! - för jag blir trakasserad å det grövsta av telefonförsäljare. Visste ni att företag inte kan spärra försäljare med NIX? Det är så sinnessjukt irriterande. Nu har de visserligen varit ganska tysta de senaste dagarna, men nu hör jag i stället genom pappersväggarna att det ringer hysteriskt inne hos grannen. Jag kanske måste fly hemmet och bli en sådan typ som sitter på café och skriver, sippandes på en vulgärt stor latte. Jag vill inte det!

Dagens bildgoogle-konstnär är John Bauer:



Den översta bilden i inlägget är också en John Bauer, den ser inte helt typisk ut men det är nog bara för att den är en oljemålning och inte en akvarell eller en sepialaverad teckning. Den heter Sagoprinsessan och det är ju i och för sig en väldigt Bauersk titel, och jag tycker att den påminner lite om La Promenade, molnen, ängen, underifrånperspektivet.. visst?

Kvällshimmel från igår

Dagens outfit

En omotiverad musiklektion-målning, det är en lord Leighton.

Hej, jag har klätt bloggen i nya kläder, jag gillar inte riktigt den streckade linjen och att färgvalen kommit bort, men jag gillar inte det gamla formatet alls - det är liksom standardformulär 1.A - och eftersom jag inte orkar byta till Wordpress provar jag det här. Nu ska jag göra kaffe och skriva om en bok. Hej.

mördarballader

The ladies of Hastings

The changeling, båda Henry Fuseli

Igår höststormade det, jag skulle ha läst men bildgooglade konst som på olika sätt är mystisk och romantisk och lyssnade på Murder ballads - jag tycker faktiskt att det var en ännu bättre stormsysselsättning än läsning, i synnerhet som boken jag håller på med är mäkta deprimerande. Jag rapporterar om den senare.

van Eyck, detalj Arnolfiniporträttet

William Blake, jag har alltid tyckt att Blake är lite för.. fantasy för min smak, men den här målningen är rätt fin. Pity heter den.

Fuseli igen, Mardrömmen med spökhästen och annat som återkommer i den här (mer kända) målningen. Fuseli är ju så bra! Har jag upptäckt nu. Ni kan se fler målningar här om ni vill.

The surprising tale of a girl who floated

hej på er, nu har jag jobbat i två dagar och är ledig tre. Jag ska strax slå mig till ro för kvällen, jag tänkte läsa färdigt På spaning-albumet (fast länken till album nummer två, jag tänkte ifall ni är nyfikna på omslaget) som jag började på igår. Gud vad jag skulle vilja ha glögg till, det är hög tid för glöggsäsong nu. Och åh, jag har köpt hyacinter! Och hyacintglas och ett litet gipsbarn med en myrtenkrans, de sålde så roliga saker där vi var. De hade älghornsbräken där som liksom var invikt i sig själv! Den är världens roligaste, jag funderade på att köpa en men jag måste nog först undersöka om det är en sådan typ av växt jag kan lyckas hålla vid liv.

(jaha, nu ändrades mina planer, så i stället för albumläsande går jag tydligen och äter chilensk kycklinggryta med hemlagade pommes frites. hejhej)

Gibt geheimen Sinn zu kosten / Wie's den Wissenden erbaut

Danska träd anno 1888 av Laurits A. Ring

Hej, nu skriver jag något för att ni ska slippa mötas av rubriken "Dagbok från en sjukbädd" här - jag skyller på, eh, febern. Dessutom har jag idag en fullgod anledning att skriva en tysk rubrik, se nedan.

De ska fälla almarna utanför mitt hus, de har fått almsjuka och det är sorgligt. Det ska tydligen bli någon slags konsthappening där innan träden fälls, jag föreställer mig att det är svårt att göra bra och njutbar konst av döda träd. Äh, jag vet inte. Jag tröstar mig med att jag tillbringar ganska mycket av min tid på ett ställe med en av stadens vackraste utsikter, över stadskyrkogården och de mäktiga träden där. Den har varit alldeles ljuvlig i höst, den har rasslat av klargula boklöv och dånat av kyrkklockornas ringningar. Nu är träden alla nakna utom en blodlönn vars färg står sig så fint mot kyrkans vita kalksten (jag har förresten aldrig ens varit inne i den kyrkan, jag har varit på väg flera gånger men jag är osäker. Är det, typ, öppet? Min erfarenhet av kyrkobesök, utöver de vanliga ceremonierna, är mycket liten).

Okej, nu tittar vi på träd etc.

Ett Schiele-träd, lite i samma tradition som Hockneyträdet och Mondrianträdet.

Ett dekorationsvykort av något slag, det föreställer i alla fall ett blad av Goethes favoritträd (det är förstås hans diktning i rubriken)

Engelska träd av John Frederick Kensett

Dagbok från en sjukbädd

Jag ligger hemma och är sjuk idag, så jag okynnesbloggar lite. Försökte se Slumdog Millionaire i stället, men jag har alltid varit urdålig på att se filmer, det gick inte. Somnar alltid, alltid på bio, det är så pinsamt. Jag ser för det mesta bara skräpfilmer och skräp-tv, typ Top Model. Jag kan inte hjälpa det! Tur att jag har en så fantastiskt sofistikerad smak i allting annat.

Innan jag blev sjuk var vi på loppis igen, jag hittade ett så fint gammalt tryck, det liknar det här:


Jag köpte några böcker också, förstås, tema novellsamlingar: En sak är en sak av Alberto Moravia och I Brokiga Blads vatten av Torgny Lindgren, jag hittade också Anna Karenina för en femma och det är ju en bok jag bör läsa någon gång i mitt liv. Till sist Den högsta kasten, Carina Rydberg är nämligen en författare som gått mig förbi men som jag hör talas om överallt där människor nostalgitrippar (jag tillhör nog inte rätt åldersgrupp, eller så var jag för världsfrånvänd på den tiden... Per Hagman lämnar mig också fullkomligt oberörd). Ja, förutom ett Morgan Kane-album som jag ska ge till min pappa, det och Modesty Blaise är det enda han läser. Och min mamma läser bara tantsnusk och andra Svalanböcker, så mitt intresse för litteratur har inte direkt gått i rakt nedstigande led.

Jag har tillbringat det mesta av eftermiddagen med att bildgoogla David Hockney, således kommer här ett stycke fint måleri, om än väldigt o-Hockneyskt (det beror på att det är en studie, men den liknar en Mondrian innan de alltför räta linjernas tid):Nu ska jag duscha igen, jag hatar att febersvettas, sedan ska jag fortsätta läsa Farväl till Berlin och sova lite emellanåt. Hej så länge.

Rucklarens väg

James Northcote

Vi åkte till Helsingborg och där såg vi James Northcotes och William Hogarths gravyrer i ett rum klätt i svart galon. Sedan såg vi samma bildserie (Rucklarens väg, alltså) i form av målade kopior i ett nästan parodiskt dekadent rum: det var förgyllda, tungt ornamenterade ramar, röda sammetsdraperier och persiska mattor. Jag tycker om överdåd, men inte att bli skriven på näsan (fast å andra sidan gillar jag inte när jag inte alls kan se kopplingen heller, så jag är väl bara gnällig).

Vi kom dit när det var kvällsöppet, vi hoppades på tomma rum men trampade en guidad grupp i hälarna. Jag hatar guidade grupper, hatar skolklasskänslan, de små hopfällbara stolarna, guider som referar till alla konstverk som "spännande". Jag gillar utförliga kataloger i stället.

Vi såg animationer av Nathalie Djurberg, de var fantastiska, man kunde i salongen se människor sitta och vräka sig i små nätta rokokomöbler, det var det bästa av alltihop.
Sedan såg vi David Hockney i ett kaklat rum:

David Hockney

Jag vet inte riktigt vad tanken är med att kakla ett helt rum och bygga en bassäng i mitten, men bildserien är i alla fall alldeles strålande bra: Hockney tecknar lite likt Per Åhlin, faktiskt, fast elegantare. Och berättelsen, den moderna rucklarens väg, är förvillande lik en komprimerad Räddaren i nöden.

Det fanns andra rum, ett varifrån Stravinskijs opera ekade svagt, ett annat där det hängde osmakliga teckningar, fullklottrade med dollartecken, dyra bilar och autentiska citat från Stureplan (är det uppfattningen av dekadens av idag? Jag tycker bara att det är vulgärt). Vi gick därifrån och drack kaffe efter att ha kikat på teaterdräkter och Kronborgs slott genom en kikare på utställningen Teaterns väsen, det var en fin bonus.

Botanikens omfattning och nödvändighet

Hammershøi 1896. Jag har haft en sådan växt som står i fönstret! Vet inte namnet. Den dog i alla fall, bladen blev bruna och lossnade, tror jag. Så nya växten får inte vara lika eller mer svårskött än den.

Jag har fått ett fint gammalt bokskåp med knoppar i mässing, jag har ställt det så att jag ser det var jag än sitter i vardagsrummet. Nu tänker jag att jag skulle vilja ha en fin krukväxt stående på det. Jag har paradisträd i mina fönster, de är fina men jag skulle vilja ha någonting annat, och så tänker jag: ni är väl bra på växter? Några av er, i alla fall? (Moa har till exempel gjort en fin vägledning till krukväxtdjungeln, den är super.) Jag vill hemskt gärna ha tips.

Skåpet står alltså ganska nära ett fönster i söderläge, det är varmt och torrt där men det blir lite dragigt när balkongdörren bredvid öppnas. Jag gillar inte att vattna och växten måste vara estetiskt tilltalande (inga garderobsblommor, alltså). Stor bonus om växten är ovanlig och det finns en trevlig historia om den. Eller om den har ett roligt namn, typ älgbräken.

Länktips!

William Hogarth 1735

Dekadensutställningen på Dunkers öppnar i morgon! Om ni har tänkt gå och se den, vilket jag tänker göra, kan ni om ni vill börja med att spana in William Hogarths bildserie A rake's progress, navet kring vilket hela utställningen snurrar.

Här är länken (finns också andra bildserier av Hogarth där, och glöm inte att klicka på bilderna så att de blir stora!)

The night, tho'clear, shall frown

edward gorey

Arnold Böcklin 1880

Underst en Caspar David Friedrich från 1824 som inte är så läskig (jag tänkte mig nämligen att det skulle vara lite allhelgonatema på det här inlägget, monster och kraxande fåglar kring gotiska torn och stormrivna hav och så, men det är ju faktiskt en kyrkogård!), jag ville visa er den därför att den där färgnyansen motsvarar exakt den färg jag såg på löven när jag promenerade en skogskyrkogård igår; det var sagolikt vackert, en matta av brandgula löv som tumlat ned för en slänt. Då var det skymning i stället för gryning, himlen var mjölkfärgad i stället för en som i alla fall lovar blått, men löven var de samma, och träden som stod på rad.

Housewifeblogg

Det här är helgen som går i den goda matens tecken: jag lagade älgfärsbiffar med svamp och gelé i går, det var inte svårt och mycket gott, vi drack ett ljuvligt sammetslent, bärigt vin till. Och idag åt jag nygräddade pannkakor till frukost! Det har jag nog aldrig gjort förut. Jag var på den där bokutförsäljningen igår och köpte tio eller elva böcker (plus en hel hög gamla Louisiana Revy) för nittio kronor, det var perfekt. En tjock, fin om Dürer, den där med Lena Kronqvist som illusterar Gunnar Ekelöfdikter, en Dickens, Wallace Stevens, Anna Achmatova, hm, vad mer, jo! En samling noveller av Kipling.

en fin färgskala och kipling

Jag satte in böckerna i en hylla (eller klämde in), sedan gick jag runt i min ganska nystädade lägenhet och tänkte på kelimmattor och vackert patinerade Chesterfieldfåtöljer i Queen Anne-modell. Jag har hängt upp gardiner i köket (eller gardin utan -er snarare, en sådan som jag tror kallas fransk hissgardin. Som man liksom rullar upp och fäster med knytband?), nu hänger det gardiner i alla rum. När jag flyttade hit tänkte jag att det är överskattat med gardiner och att det är rätt fint med nakna fönster, ni vet det här med rymd och ljus och så, men för det första är själva fönstren - inte särskilt stora sextiotalsfönster - ganska fula och för det andra ser det konstigt ut att inte ha gardiner i ett kök utrustat med en gustaviansk, utsirad matsalsmöbel.

Nu ska jag göra kokkaffe och läsa en mycket bra bok som ni ska få höra om senare.

Därunder ett helvete

claire castillon är en skitsnygg fransk författarinna men det vet ni väl. tur att hennes bok inte är så bra.

Kära ni, kan ni förlåta min bortavaro? Jag tänker nämligen inte skriva någonting nu heller, bara länka till min recension av Claire Castillons Därunder ett helvete. Här är den.

I kväll ska jag bara läsa, och äta mat som någon annan har tillagat; i morgon ska jag gå på en bokutförsäljning och sedan laga viltfärsbiffar samt dricka vin. Jag lovar att rapportera, i alla fall om böckerna.

Natt

Ola Billgren

Hej, klockan är två på natten och jag har just jobbat färdigt. Jag är så trött och tänker väldigt enkelspårigt, typ "Nu är det natt och förresten så finns det ju en målning som heter Natt som jag gillar". Jag har alltid tyckt om den här målningen, fånigt nog tror jag att det från början var på grund av frisyren och för sättet hon håller cigaretten (jag var inte så gammal då jag först upptäckte den, det ursäktar mig väl lite grann?). Nu gillar jag den mest för ickefärgernas skull, åh vad jag älskar ickefärger, speciellt vitt och vitt blandat med ockra och gråvitt och den där liksom brunvita (eh, men det verkar fel att säga beige) som är längst upp i vänstra hörnet på målningen, på väggen. Fast den ickefärg jag gillar mest är nog den som är en blandning av berliner-(eller pariser-, det beror på vem man frågar)blått och rå umbra, alltså av blått och brunt, det blir verkligen ingen färg alls ifall proportionerna är de rätta och det älskar jag.

jaha

Alla skriver romaner nuförtiden, Jessika Gedin skrev: "Det finns inte en enda krönikör i hela Sverige som inte mer eller mindre öppet drömmer om att skriva en roman. Eller redan har gjort det." Är detta sant? Mycket tyder på det, jag tycker att det är märkligt (inte att folk vill skriva romaner alltså, det vore ju hemskt om ingen skulle vilja göra det, men alla?). Jag drömmer inte om att skriva en roman, jag drömmer om att skriva om måleriet; inte för att jag någon gång på allvar har försökt göra det, men jag skulle någon gång vilja skriva om färgernas mättnad och skiftningar, om graderingar och om hur ljuset kan falla på en skrovlig oljemålning, om tematik och konstnärskap, om porträtt där långa berättelser koncentreras till ett ögonkast, en frusen gest, ja, ni förstår...

Jag har legat i sängen och läst hela dagen, det låter som en idealisk tillvaro men jag har så ont i axlarna nu; vet ni att jag får det om hösten, ont i axlarna alltså? Jag tror att nerverna kommer i kläm. Jag hatar nervvärk, ibland får jag en ilande värk i tänderna också som flyttar runt, i tand efter tand. Man kan inte äta. Men ja, axlarna, det liksom låser sig i dem och jag kan inte ligga på sidan, det är mycket irriterande. Jag är inte gammal men jag har så många åldersrelaterade krämpor, onda knän när det är kallt ute, blåmärkesförsedda ben och vad heter det - ischiasvärk? Jag är för klen, min bror brukar säga att evolutionen borde ha sållat bort mig för länge sedan, det är ett skämt men det är inte helt osant.

fåglarna har ingenting med texten att göra alltså. de är bara fina, jag har glömt bort var jag har hittat dem men den översta är en modern japansk och den understa så kitschig att man knappt kan titta på den, men den är fin ändå.

I postpone death by living, by suffering, by error, by risking, by giving, by losing

Hej, jag är hemma några timmar och dricker kaffe samt läser Incestens hus, den är en liten drömvärld så här på eftermiddagen. Den har ett fint omslag men, för att jag är så himla up to date, visar jag i stället ett porträtt av Anaïs Nin fotograferat av Irving Penn:

Ett fint fotografi av Anaïs Nin där hon inte ser ut att vara fångad i en stödkrage finns här.

Nobel

Om ni undrar vem jag hejar på idag bör ni följa länken till HD-akademin, där jag sitter på stol nummer 10 (fast det känns knappt spännande, alla verkar vara övertygade om att Herta Müller tar hem det? Men varför?)

UPPDATERING: Ingen större överraskning, nej.