"Kvinna med huvudvärk"

D.G. Rosetti - Beata beatrix (1870-t)

Så löd bildtexten till Rosettis målning när jag läste om den i en essä om kroppar igår. Jag undrar om den där kvinnan hade huvudvärk eller om författaren (till essän) har hittat på alltihop. Det senare är väl mest troligt? I och för sig tillkom den här målningen under en tid då det var populärt att diagnostisera kvinnor med hysteri, huvudvärk och diverse nervösa besvär men... njaa. Hon ser mer ut att lida av Weltschmertz eller så.

Och hursomhelst är målningen väldigt fin.

Läst: Vattenståndet

Det här är John Irvings andra roman, och den tidigaste jag har läst (debuten heter Släpp björnarna loss och är -SURPRISE!- slutsåld överallt. Den här också, men den hittade jag ju på miniantikvariatet). Och det märks att det är en tidig roman, för Irving har inte hittat stilen än. Han experimenterar med tempus, berättarperspektiv, omkastar tidsföljden och alltihop blir ganska rörigt. Jag antar att nya författare känner pressen av att vara experimentella och avant-garde, men jag kan inte tänka mig någon författare som den beskrivningen skulle passa lika illa som den passar Irving. Han berättar om skruvade saker, visst, men själva formen för berättandet är vanligtvis väldigt konventionell.

Historien i sig är ganska tråkig, men den innehåller en del kul scener, som huvudpersonens kompis som då och då hamnar i insulinkoma och därför har graverade hundbrickor kring halsen ("Jag är inte full!" "Jag har diabetes!" "Vad ni ser är en insulinreaktion." "Mata mig med socker, snabbt!"), eller när huvudpersonen Bogus diskret försöker vänstra men hamnar i en minst sagt absurd situation med döda änder, sönderskurna fötter och källarhål.

Vattenståndet får bara med tvekan godkänt. Läs Garp och hans värld i stället, eller min favorit - Hotell New Hampshire.

Ögonfröjd

Foto Cindy Sherman

Böcker, blus, utsikt, nakna ben.

Gjord i himlen

Kolla här! Tom Waits sjunger under förtexterna till Paul Austerfilmen Smoke (jo jag vet att den är gammal, men jag visste då inte om det och då gör kanske inte ni heller det).

Enkät

Jag tänker alldeles för många allvarliga, dystra och seriösa tankar nu. Jag oroar mig. Jag har ingenting att oroa mig för! Men jag tänker bara på hur jag ska disponera min dyrbara, dyrbara tid för att få så mycket som möjligt gjort. Det är väl så man bränner ut sig antar jag, fast inte jag förstås. Utbrändhet är inte min grej (jag vet, ytterligare ett utmärkt sätt att bränna ut sig: förnekelse!). Jag svarar på en bokenkät för att skingra orosmolnen:

1. Den värsta läsupplevelse du haft?
Idioten, när jag var kanske 14 eller 15. Jag förstod absolut ingenting och har inte vågat mig på den igen sedan dess. Fast jag läste Brott och straff när jag var 23 och älskade den, så det handlade nog bara om omognad.
Mrs. Dalloway hatade jag också, men det är samma sak där; jag gillade Mot fyren vid en mer mogen ålder.

2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Eh, påverkat? Alltså, poesi är det svåraste som finns men det är det enda som kan få det att stocka sig i halsen på mig och få hjärtat att slå riktigt hårt. Så då säger jag Gunnar Ekelöf och Paul Celan. När jag läste Dödsfuga första gången kommer jag ihåg att det började flimra oroväckande i det yttersta synfältet. Det är sant! Hela världen började bokstavligt talat gunga!

3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Jag har drömt många mardrömmar om Raskolnikovs dröm i Brott och straff, den där de piskar ihjäl hästen.

4. Vad använder du som bokmärke?
Jag har ett så himla fint bokmärke, ett silverhjärta som är en klämma, med mitt namn ingraverat fast det använder jag aldrig. Jag använder typ servetter och tågbiljetter.

5. När brukar du läsa? Hemma, på jobbet, på morgonen, på förmiddagen, på kvällen, innan du lägger dig…?
I sängen innan jag somnar, alltid. Sen på tåget och i väntrum, i reklampauser på tv, på biblioteket och om boken är riktigt bra, överallt.

6. Vad var den första bok du läste?
Den första jag kommer i håg är Nina far till Venezuela, en flickbok från 40talet fast egentligen var det förmodligen någon häst- eller prinsessbok.

7. Vad är bättre, pocket eller inbundet?
Inbundet är bäst, fast jag köper nästan alltid pocket.

8. Vilken bok läser du nu?
Typ femton olika kursböcker och så Vattenståndet, fortfarande. John Irving har en ganska gammaldags berättarstil, nästan lite dickensk och då tar det lång tid att läsa för att insupa allt. Hans historier börjar i det lilla, men de bara växer och växer.

9. Och vilken sida är du på?
I kursböckerna råder ett fullständigt kaos där jag är på alla sidor samtidigt ungefär. Vattenståndet: sidan 352 (av 414).

10. Brukar du lämna “kännetecken” i dina böcker? (klottrar i dom, spiller mat/dryck på dom & andra barbariska åtgärder?
Smulor i så fall. Och när jag var liten ritade jag alltid i böckerna, illustrerade historierna med detaljerade teckningar, pyttesmå i marginalerna fast med pratbubblor och allt.

11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
Jag får alldeles för många rekommendationer för att välja så "fritt", men bland dem så kanske, ja. Jag väljer alltid det snyggaste omslaget om det finns flera, om det inte är hutlöst mycket dyrare förstås.

12. Sidantalet, då?
Nej. Det spelar ingen roll.

13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Aldrig någonsin.

14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
Jodå, jag läser gärna sönder de böcker jag tycker mycket om. Inte nuförtiden, men fram till för några år sedan hade jag nog läst alla böckerna i bokhyllan åtminstone två gånger (jag har alltid varit snabb med att göra mig av med det jag inte gillar, dvs jag ger bort det till intet ont anande familj och vänner. Inte i julklapp eller födelsedagspresenter dock).

15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Nej, inget värre än sömnlöshet tror jag.

16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
Se ovan.

17. Tar du med dig boken du läser på toa?
Ja.

18. Just det, läser du i badrummet?
Vadå badrummet? I badkaret? Nej. Duschen? Nej. På toa? Ja.

19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Det enda systemet för det finns här på bloggen och det är väl inte så välorganiserat, kanske. Men jag försöker hålla den lilla rutan till höger aktuell (den som visar vad jag läser för tillfället), också försöker jag skriva någon liten rad om varje bok jag läst.

Första snön föll inatt

P. Mondrian - Grey tree (1912)

E. Schiele - Höstträd med fuchsior (1909)

Och träden utanför fönstret påminner om de här målningarna.

Upptaget

Den här har jag visat förut. Munchs Det sjuka barnet (1896)

Hej på er. Jag har suttit vid en sjukhussäng de senaste dagarna i stället för att blogga. Det är ingen fara, men jag vill hellre vara där än här, det förstår ni säkert. Jag återkommer!

Suck

Igår strejkade internet helt och hållet och idag hinner jag spela en hel omgång storröj när varje sida laddas. Jag har slagit rekord två gånger hittills.

Lunchtimmen

dagens post och lunch

Vårdcentralen Fontanellen

God morgon

(alla målningar Edward Hopper)

Dagens nyhet är lite sorglig

Lasse Sandberg ritade och hans fru Inger berättade om lilla Anna och Långa farbrorn

...för Långa farbrorn har gått ur tiden.

Dagens lunch

Vad: Kycklingnudlar i kartong, Ramlösa citron i burk.
Var: På en parkbänk vid ån.
Sällskap: Trevligt. Vän och änder.

Sagan

Temat för Kobra igår var Francoise Sagan (ni vet, hon som skrev Bonjour tristesse), gissningsvis med anledning av den aktuella filmen Bonjour Sagan. Jag glömde titta men den repriseras i SVT24 den 18 och i SVT2 den 21 november.

PS. Jag har skrivit om Sagan här och här.

The 1880's

H. Pauli - Porträtt av Venny Soldan-Brofeldt (1887)

E. Peterssen - Porträtt av Kalle Löchen (1885)

E. Munch - Piken på sengekanten (1885)

K. Nordström - Lysningen i skoven (1885)

L.A. Ring - Ung pike, der ser ud af et tagvindue (1885)

H. Schjerfbeck - Självporträtt (1885)

P.S. Kröyer - Interiör. Kunstnerens hustru (1889)

Det här är bara en liten liten bit av allt fint måleri i min nya bok. Ett kreativt årtionde må jag säga.

(förlåt för dåliga bilder. Alla är dessutom beskurna, så jag rekommenderar er att spana in om inte orginalen så i alla fall någon vettig reproduktion)

Läst: Tärningsspelaren

Jag gillar början och slutet. Inte mitten. Början, när Luke Rhinehart (författare och huvudperson) tar sina första trevande steg till ett liv av oberäknelighet och slump (nämligen att låta tärningskast styra vissa beslut), är bra. Slutet är också bra, där en till synes oskyldig lek med slumpen utvecklas till en livsåskådningsprincip som är starkt kritisk mot traditionella psykiatriska metoder samtidigt som den speglar 70talets fria anda. Men mitten alltså. En enda lång obehaglig skildring av sexorgier (där våldtäkt är huvudingrediensen) och människor som uppträder som lallande idioter. Fruktansvärda kvinnoskildringar (till och med jag blir upprörd, jag som annars anser att fiktion är fiktion och inte politik).

Jag gillar idén eller experimentet (vad händer om individualiteten utplånas och människans beteende och handlingar utförs slumpmässigt), men inte hur det genomförs. Det känns bara sensationslystet och glupskt.

Mat, konst och dekadens

K. Blunck - Gastronomisk handbok
DH Lawrence - Lady Chatterleys älskare
1880erne i nordisk maleri (från Statens museum for kunst, Köpenhamn)

Igår var jag på loppis och det fanns hur många saker som helst jag skulle vilja ha, men jag köpte bara böcker som vanligt. Relativt behärskad konsumtion, endast tre stycken. Om mat, konst och dekadent kärlek.

Fåglarna

Himlen är alldeles prickig just nu.

Novemberutsnitt

Jag har inte varit utomhus på länge (utom för att ta mig från punkt a till b). Men igår fastnade det här i min kamera.

Hysterikan

Bertha Pappenheim alias Anna O (1859-1936).

Idag läser jag, något otippat kanske, Freuds Studies in hysteria. Jag är inte Freuds största fan men fallet med Anna O. är onekligen intressant, fast jag kan inte låta bli att undra vad mannen med den stora näsan tyckte om att hon senare blev en av de tidigaste feministerna, han som en gång sade att "kvinnan är en mörk kontinent".

Slutet

Det finns tydligen en gräns för allt.

The American dream

Härifrån

Godmorgon på er. Vad tror ni att mr president-to-be gör idag? Jag hoppas verkligen att någon bjuder honom på kaffe på sängen.

Obamarama

Nu håller vi valvaka. Vi har rödvin och små kex med fetaoströra, och en av oss har till och med DEN t-shirten med Obama på (inte jag. Jag bär den vanliga kulturtantuniformen). Just nu diskuterar vi vilken valvaka vi egentligen ska titta på. TV4 går bort av princip (hatar tv4), men frågan är - SVT eller femman? Okej: SVT, seriöst, Claes Elfsberg, Marianne Rundström, direkt från Washington. Nackdelar: K-G Bergström, plus att seriös tv i så många timmar känns risky. Förra valet somnade jag klockan tre, långt innan resultaten var klara. Femman då? Jo det är ju Filip och Fredriks valvaka ni vet, och de kan ju vara ganska roliga, plus att det blir mycket Obama-vänligt. Minus är egentligen samma som för SVT fast tvärtom: Orkar vi kolla flams-tv en hel natt? Ja, så går diskussionerna. Diplomat som jag är försöker jag föreslå att vi helt enkelt växlar mellan kanalerna (dvs kollar SVT i reklampauserna).

Läsleda

Jag kommer på mig själv med att läsa fruktansvärt långsamt nuförtiden, eller ja, sedan jag började läsa Tärningsspelaren egentligen. Det beror inte på att den är dålig, jag är ungefär halvvägs och jag tycker ganska bra om den hittills (den är i alla fall bättre än den jag läste sist). Jag tror att det beror på att jag är så fruktansvärt trött hela tiden, jag orkar liksom inte hålla i en bok och typ bläddra, jag orkar bara ligga helt stilla under en massa filtar och titta på tv. Jag har sett mer tv de senaste veckorna än vad jag annars gör på månader, tror jag (undantaget hem till gården, förstås). Låt oss hoppas att det här vänder snart, för jag blir bara mer och mer slö i hjärnan.

(fast jag läser, det gör jag. Lite varje kväll. Och trehundra miljarder skolgrejer, alltid alltid)

Miller + Ray

Ett av Man Rays porträtt av Miller (cirka 1930)

Lee i Hitlers badkar efter krigets slut

Man Ray - Le violon d'Ingres (1924). En surrealistisk Ingres (den nakna ryggen ni vet, kolla här). Inte Lee på den här bilden utan Kiki av Montparnasse, en annan musa.

Man Ray var en amerikansk fotograf och surrealist/dadaist. Lee Miller var hans modell, musa och medarbetare under 30talet och dessutom "vanlig" fotomodell och en av mycket få kvinnliga krigsfotografer (under ww2).

Måndag

Tåg.

Jag åkte tåg häromdagen. Tåg är så oromantiska nuförtiden, visste ni det? Väldigt lite av mystiska (trevliga) främlingar, läderbagage, gemytligt dunkande och ångvisslande och romantiskt tittande-ut-genom-fönstret och väldigt mycket av trängsel, förseningar, dyra biljetter, barnskrik, dålig lukt och människor som högljutt talar i telefon.

Nämnda dag råkade jag dessutom stöta på en mycket underlig människa. En gubbe i 60-70-årsåldern. Min strategi vad gäller tågåkande är enkel: jag har musik i öronen, en bok att läsa och undviker varje form av ögonkontakt, men det fungerade inte med den här gubben. Han kastade sig ner i sätet mittemot, fixerade mig och sa uppfordrande:

TUFF-TUFF!
Jag: försöker mig på ett litet leende och önskar mig långt därifrån.
Crazy gubbe: Tåget säger tuff. Tufftufftufftufftuff!

Varpå han ser ut genom fönstret en stund. Jag andas ut. Men plötsligt är han igång igen:

Gubbe (vrålar): HAR DU MUSIIIK?
Jag: Eh, ja.
Gubbe: JA VILL HÖÖÖÖÖÖRAAA! GE MIG!!
Jag: Nej, den är, eeeh, den är.. avstängd.

Gubben nöjer sig med det. Men när vi åker förbi ett vattendrag:

Gubbe (pekar på vattnet, sedan på mig): DU SIMMA? SIMMA?
Jag: Nej, jag ska inte simma.
Gubbe: Jag kan simma. JAG ÄR GRODAN BOLL! GRODAN BOLL GRODAN BOLL! Grodan (mutter mutter), boll boll boll.

Då var det som tur var dags för mig att gå av.

Blå tårar

Jag fick ett mail:

Hej!

Jag heter Robert Klåvus och skriver till er med anledning av att jag kommer att lansera en bok på nätet, kapitel för kapitel. Den heter Blå Tårar och utspelar sig i en skola under sex veckor inför skolavslutning. Det är en berättelse om möten och hur det kan påverka oss som människor, en berättelse med många oväntade vändningar. Den berör väldigt stark utanförskap och mobbing. Bl.a. har en av huvudpersonerna en sjukdom som gör att hon luktar, stinker och har levt i ett starkt utanförskap i hela sitt liv.

Jag hittade dig bland folk som bloggar och gillar böcker.
Det ligger redan inledning och några kapitel på sidan, för att skapa intresse. Det har det redan gjort, har redan fått in tusentals läsare på kort tid. Från vecka 45 kommer det även att kapitlen finnas upplästa och då börjar det läggas kapitel varje vecka.

Hemsidans adress: http://www.robertklavus.se/

Klicka på Blå Tårar.

Vem är jag? Jag är någon som arbetat i skolan i tjugo år, väldigt mycket med elevvård och mobbing. Den här berättelsen har kommit fram genom att jag idag arbetar inom ett projekt som heter IDA i Västerås stad och där arbetar vi bl.a. med utanförskap, etnicitet och försöker skapa goda förutsättningar för elever att utvecklas. Min bit är passion och då skrivande. Jag driver en skoltidning på nätet, den finns länkad på min hemsida, där elever från sju olika skolor skriver.

Skicka gärna det här vidare, så många får möjlighet att läsa och följa med i berättelsen.Skicka gärna det här vidare, så att många får följa med i berättelsen.

Gör den till en egen favorit och följ med i berättelsen.

Kan nämna att bl.a. barnombudsmannen och finlandssvenska lärartidningen ska hjälpa till att ge information om Blå tårar och var man kan läsa den. Även kulturbloggen har skrivit om det www.kulturbloggen.com. Klicka på böcker och scrolla list tills ni ser inlägg.

Hoppas ni på något sätt kan hjälpa till med det här. Hör gärna av om ni undrar någonting.

Med vänlig hälsning

Robert Klåvus

Jag säger varken bu eller bä, jag är väldigt stressad och hinner inte läsa texten (själva Blå tårar alltså) så noga, och hursomhelst är det väl bättre om ni bildar er en egen uppfattning. Gå in på hemsidan och kolla om ni blir nyfikna på vad det kan vara för något.

Little miss sunshine

Imorgon ska jag jobba och börjar tidigt tidigt, så ikväll blir det Little miss sunshine och sedan march i säng. Idag har vi varit och planterat ljung och tänt ljus på familjegravarna, det har varit kallt och våra fingrar har stelnat, vi har druckit massor av varmt kaffe och tja, roligare än så blir det inte den här helgen.

Emmerdale the musical

Jag försöker ju ibland säga till er att ni ska titta på Hem till gården. Och om ni har lytt mitt råd så kommer ni nog tycka att det här är kul!

Reader

What Kind of Reader Are You? Your Result: Dedicated Reader You are always trying to find the time to get back to your book. You are convinced that the world would be a much better place if only everyone read more.
Literate Good Citizen
Obsessive-Compulsive Bookworm
Book Snob
Fad Reader
Non-Reader
What Kind of Reader Are You? Quiz Created on GoToQuiz

(jag är luite berusad. Så jag avhåller mig från att skriva och redovisar det här resultatet här i stället)