Jag tittade i ett jättegammalt modemagasin (alltså gammalt i modetermer mätt, så det kanske är.. två år gammalt? Tre? det spelar ingen roll), de hade ett reportage inspirerat av The talented Mr. Ripley (var är det de är, utanför Neapel? någon italiensk semesterort på 50talet i alla fall). Det känns ju inte särskilt orginellt att låta sig inspireras av den filmen, lite som att ha Kate Moss eller Jane Birkin som stilförebild, men det struntar vi i.
Det ser ut som en Louis Vuittonannons men det gör inget. Både lyktstolpen och ön i bakgrunden är bra accessoarer.
hänga lite vid kajen.
Ni vet vid det här laget att jag inte är så bra på att fotografera. Mycket fin klänning i alla fall, snygg skrivmaskin och förstås mycket snyggt bord! Hårband däremot, jag tycker att det är lite med hårband som med pärlor och prydliga hästsvansar.
snyggaste! men det var ju ett tag sedan det var okej att bära shorts på det här sättet? Man undrar lite om han har glömt dra på sig byxorna över boxershortsen eller vad, men jag skulle vara den första att välkomna det här modet igen. När såg ni ett par bara mansben på stadens gator senast, liksom?
bra frisyr.
dyraste kostymkillen stående i vad som liknar loppisen i Ängeltofta (men finaste blåglaserade keramikgolvet!)
2 kommentarer:
Otroligt snygga bilder som skildrar en tillvaro man aldrig ser i verkligheten men som man (åtminstone jag) skulle vilja delta i.
Tack för en blogg med en skön attityd!
Åh vilken fin komplimang, "skön attityd" - jag gillar! Tack!
Och det är sant, det är ju inte bara platsen som förvanskas, det är tiden också. Hur gärna man än skulle vilja är det svårt att resa tillbaka i den..
Skicka en kommentar