Han vet hur en penna ska användas.Eftermiddagens tankar har nästan uteslutande ägnats åt Paul Auster. Han är fantastisk. Jag älskar hans språk, hans tankevärld och strama deckarpastischer. Konstigt, jag som annars vurmar för det svulstiga, vulgära, smutsiga och bisarra tycker att Austers avskalade, strängt komponerade värld känns befriande sval. I allt det där avskalade får liksom tankarna fritt spelutrymme (sen kan jag tycka att det känns lite väl pretto att döpa alla karaktärer i en bok till olika färger, eller till "mr. Blank". Att Auster skulle vara intellektuell och svår påstås ofta, och visst, intellektuella/existentiella teman rör det sig ju om men att det skulle vara svårbegripligt håller jag inte med om. Jag tycker snarare att symboliken blir irriterande övertydlig emellanåt).
Jag vill dock varna er från att läsa Resor i skriptoriet innan ni har läst allt annat (som utkommit innan). Den befolkas nämligen nästan enbart av gestalter från Austers tidigare romaner och även om jag tyckte om den, begriper jag ju att jag som bara läst New York-trilogin förut bara lyckas krafsa på ytan. Börja med New York-trilogin (som jag älskade älskade älskade) i stället, eller Dårskaper i Brooklyn som jag håller på med nu och som verkar mycket lovande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar