Alltså, har ni tänkt på att Joyce Carol Oates (ni vet hon som har skrivit Blonde och Svart flicka, vit flicka, böcker som alla läser för att de ska ha något creddigt att dra till med när folk frågar vilken deras favoritbok är. Nåja, Fallen var väldigt bra i alla fall) ser ut att leva i en helt annan tid än vår?
Läppstiftet, glasögonen!
Hon har sådana där tunga ögonlock och liten mun som flickorna på 20talet.
JC som liten flicka med sin mamma.
tisdag 9 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag har "Blonde" och "Fallen" i någon flyttkartong någonstans men jag har inte läst någon av dem. Men jag har hört att hon ska vara bra, fast inte på prettovis...
Jag kanske är lite väl hård, för visst är det mesta bra (till exempel Blonde och Fallen, speciellt Fallen) på ett icke-pretto-vis. Men inte himlastormande, det-har-förändrat-hela-mitt-liv och de-är-de-bästa-böcker-jag-läst-bra.
Oates har ett språk som är värt mycken avund alla dar i veckan.
Läs Rape och We Were the Mulvaneys. Tungt innehåll, men ordkonsten. Ren magi bitvis.
(på engelska, självklart)
Jodå, jag ska absolut läsa Det var vi som var Mulvaneys (jepp på svenska för jag är alldeles för lat/stressad för att läsa på engelska). Jag har hört att den ska vara lik Fallen och jag är kanske generaliserande, men jag har alltid varit mer svag för mystiska, pianospelande kvinnor som ariah än trasiga sockerpinglor som marilyn.
Skicka en kommentar