Hej hypokondriker

Hjälp. Nu har jag fått för mig att jag är prokrastinerare. Herregud vad det stämmer bra, jag skjuter upp allt jag kan och har ständig ångest men är ändå högpresterande och perfektionist (det låter betydligt bättre än vad det är, det där med högprestation och perfektionism. Jag önskar ingen de där sista timmarna innan hemtentan ska in, där man sitter och svettas och gråter och aldrig, aldrig är ens halvnöjd när man slutligen skickar in, en minut i tolv. Och blir lika förvånad varje gång man får bra betyg, även om man ser allt annat än bäst i klassen som ett misslyckande). Och jepp, det här ett ångestbeteende:

– De står inte ut med att göra några misstag, säger Jane Burka. Därför gör de ingenting utan känner att om de inte är perfekta, då är de inte värda något. Prokrastinering är ett tecken på problem med självacceptans.

och

– Prokrastinerare är rädda för att göra framsteg eftersom de är rädda för antingen framgång, för misslyckande eller för att bli kontrollerade. De har lättare att se sig själva som personer med uppskjutande som dålig vana, än att göra sitt bästa och misslyckas. ­Eller att lyckas, och leva med konsekvenserna av det [...].

Kära Bullen, hjälp mig. Måste jag gå i terapi?

Läs mer här.