Nörden.

Ibland tror jag att jag är världens största nörd. När jag ska prata inför folk i mer än 10 minuter skriver jag något som närmast liknar manuskort. Inte en fusklapp med blyertskladdade stödord alltså, inte heller en tätskriven datorutskrift där vartenda ord man ska säga är nerplitat, nejdå. Jag har ett fullfjädrat system där understryckningar, färger och fetstil är ordnade efter fastlagda regler. Jag har förstås inte gått så långt att jag har markerat pauser.

Den stora frågan är väl om man ska skärpa till sig och typ.. gå ut och träffa lite mer folk eller om man ska driva sitt nörderi in absurdum? Typ lära sig allt om sengångare eller Allen Ginsberg (för övrigt är det ju inne med nördar nu har jag hört).

(igår läste jag någon som citerade någon som sa så här ungefär: ofta tänker jag att jag känner igen situationer från böcker jag har läst. Men borde det egentligen inte vara tvärtom? Åhgudåhgud, det där är jag.)