Ibland när jag önskar mig långt långt bort, ni vet som man gör ibland, då önskar jag att jag vore i marmorsalarna på övre Belvedere och kunde vila pannan mot sval marmor eller något, känner ni igen det? Är det en dikt? Jag kommer inte ihåg. Hursomhelst - jag skulle kunna drunkna i färgen (eller ickefärgen, snarare), ljuset, den dragiga kyliga rymden!
onsdag 19 augusti 2009
die marmorsaal
Ibland när jag önskar mig långt långt bort, ni vet som man gör ibland, då önskar jag att jag vore i marmorsalarna på övre Belvedere och kunde vila pannan mot sval marmor eller något, känner ni igen det? Är det en dikt? Jag kommer inte ihåg. Hursomhelst - jag skulle kunna drunkna i färgen (eller ickefärgen, snarare), ljuset, den dragiga kyliga rymden!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Åhh jag brukar drömma att jag bor i en stor vit säng i det runda parkett- o spegelrummet i ena hörnet på andra våningen....
Ja, det ligger någonting så vilsamt över hela palatset - i sådan kontrast till Wiens i övrigt praktfulla, överdådiga stadsbild, det är förstås vitheten men någonting annat är det också..
Vackert! jag köpte precis en bok om tysk barock och slogs av allt det vackra. Ungefär sådär vill jag bo.
Ja, tyvärr finns det mig veterligen inte så många bostäder med marmorsalar häromkring, annars vill jag också bo ungefär sådär!
När jag är på jobbet brukar jag fantisera om hur det skulle vara att jobba här Istället.
http://www.market.se/Brancher/Bocker-film-musik/Hogt-i-tak-i-varldens-vackraste-bokhandel/
Härlig arbetsmiljö.
Ja åh vad fint! Bo i palatset med marmorsalarna och arbeta i dominikanerkyrkan, ok? Ska vi flytta dit allihop?
Skicka en kommentar