Jag upptäcker ofta att jag befinner mig något år eller så efter "alla andra" vad gäller läsande. Inte för att det gör mig något, jag tror att jag har haft det trevligare i Gogols och Steinbecks sällskap än många andra som hetsar, slukar, jagar nytt nytt nytt.
I alla fall så upptäckte jag just nu, av en slump, ett extra kapitel av Gentlemen, publicerat i DN för nästan exakt ett år sedan (kapitlet heter "Vilket party, Henry Morgan!" vilket förstås är en erbarmlig titel, ungefär som en fånig gammal ungdomsbok jag fick en gång som heter Eld ska flamma, Dan-Henry. Det är ingen bra text, det är nog bara riktigt inbitna Östergrenfans - som gärna andas om samma unkna luft - som uppskattar det här, men en text är en text är en text, och det var den jag läste ikväll)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det som är skönt m att inte hetsa igenom allt det nya, är ju även att tre år senare, när man väl kommer dit, läser man enkom det som ännu står pall, dvs den verkliga litteraturen, ja, man slipper bjäbbet helt enkelt! Det uppskattar jag väldigt, väldigt mkt.
Precis! Exakt så, utsållat och klart liksom.
Skicka en kommentar