Dagens bild

Painting breathes life into sculpture!

Huvud av hjort

Hej och välkomna till konstbloggen - jag tycks inte kunna blogga om annat, jag tänker att jag ska göra det men det vill sig liksom inte. Jag läser inte ens någonting, bara konstbok efter konstbok, hoppar från den ena till den andra, upptäcker släktskap, sammanhang; aah, jag skulle kunna sitta uppe, natt efter natt, och göra det här.

Idag har jag mest tänkt på den här bilden (och det är så irriterande att jag inte hittar en bättre bild, gå genast och slå upp den i närmaste konsthistoriska lexikon!):

(fast man kan klicka)

Jag tycker att den är hjärtskärande på ett sätt jag inte riktigt kan sätta fingret på. Inte för att den handlar om döden, eller för att hjorten kanske lider, eller för att någon velat skjuta den - det är nog för att den är så vacker samtidigt som den är allt det där, genomgående vacker alltså, det finns inte tillstymmelse till disharmoni i den här bilden. Utom pilen och själva döden då, men uttrycksmässigt alltså. Förgängligheten ÄR ju vacker, i alla fall ibland, och det är en tanke som är på samma gång sorglig och lite upplyftande.

Vänaste land uppå jord

Isländskt från 1918: Skogsslottet av Kjarval

Godmorgon, idag har jag samlat morgonkaffe och katten och konstböcker med tema nordiskt måleri omkring mig. Se på målningen ovanför, se färgerna, titeln! Jag har alltid älskat liknelsen med skogen som en pelarsal, ett rum. Jag tänker alltid på det när jag går i björkdungar, ni vet de alldeles raka, smala ungbjörkarna, jag tycker att ljuset känns så koncentrerat där.

Dubbelt norskt från 1885: Christian Kroghs porträtt av målaren Gerhard Munthe. Älska den övre bakgrunden!

Svensk-danskt: Svenska Jeanna Baucks porträtt av danska Bertha Waugmann som målar porträtt.

Om vår scanner hade varit inkopplad hade jag visat en så bra målning av Helene Schjerfbeck - så hade vi fått med lite finskt också - den heter Tre hardockor. Den finns att beskåda i boken De drogo till Paris, s. 230 - den har de här vackra ytorna, ni vet; där Schjerfbeck målar så perfekt genomskinligt och med oljan i så många tunna skikt. I den här målningen kan jag urskilja kanske fyra färger (vitt, förstås, jag tror zinkvitt; gul ockra, rå umbra, någon röd och kanske en aning blått) men hur många skiftningar och nyanser som helst. Det är därför jag kan uppskatta modernismens måleri, hela idén med färgspektrat och vad man kan göra med det blir så tydlig där.

Jag skulle så gärna vilja dryga ut min skrala frilanskassa med att jobba på ett slott eller annat vackert ställe med fina konstsamlingar. Jag kan stå och ta betalt för biljetterna eller sälja konstvykort i en liten butik, det gör ingenting, men jag skulle verkligen veta att uppskatta min arbetsplats. När man hänger mycket på platsbanken - det gör jag - ser man att det finns miljarder platsannonser där det står "du brinner för marknaden och för att sälja" alternativt "för att ge service åt andra", vem gör det liksom, själv brinner jag för målerisk kvalitet.

Februari

Johnson Heade 1841

Det bästa från två år - grått ljus och nästankitchig exotism!

För tillfället är jag besatt av material - päls, marmor, kronblad, så exotiskt som möjligt - men förra året vid den här tiden var jag helt upptagen av det mörkgrå, disiga februariljuset som var då, nu är det snö och det är inte alls samma sak. Nu är det ljust och allting är monokromt, husen, luften, himlen, vägarna - allt. Jag vet inte vad det är med februari, jag tycker inte direkt om den, förutom att jag fyller år då, men mina sinnen tycks bli extra skarpa - jag blir liksom mottaglig. Färger, nyanser, fina detaljer, februari tycks vara den rätta månaden för att snöa in på saker, om ni ursäktar (den långsökta) ordvitsen. Om det blir blingblingig exotism eller inte får vi se, men någonting tror jag i alla fall att det blir.

God kväll,

Jag var på väg att skriva ett gnälligt blogginlägg om hur trött jag är och om hur mycket jag jobbar och blablabla, den vanliga visan, men jag raderade alltihop till förmån för några glada tillrop till mig själv:

Jag har nu endast två arbetspass kvar på jobbet jag avskyr, det har sugit musten ur mig. Nu ser jag fram emot att göra saker för att det är roligt, läsa och bilda mig, jag har fått en nytt jätteroligt uppdrag - att skriva konstkritik! - men det jag just nu ser mest fram emot är att hänga i naturen mer, jag och naturen har umgåtts alldeles för lite på sistone.

Dessutom ska jag åka till Norge om några dagar, det är den bästa platsen man kan befinna sig på i januari månad. Där finns massor av snö och luften är alldeles torr och ren och man kan åka spark till affären. Det kommer jag troligen inte göra, men jag skulle kunna om jag vill utan att människor tycker att det är konstigt och det räcker.

Dagens bilder har, helt omotiverat, tema badhus:

det är Alma-Tadema igen

Jean-Léon Gérôme

Fredagsbild

Paul Chabas

Hej, jag tycker att sådana här skisser eller påbörjade konstverk är så fina, där man inte håller på och målar över hela duken på en gång, utan där motivet liksom växer fram - det är nästan organiskt, hm? Det här är en William Morris-skiss.

Jag har varit på vernissage idag. Besökarna var: min gamla högstadielärare och hans fru, medlemmar av konstföreningen, konstnärens barn, en konsttant som invigde hela grejen (vi kom sent så jag uppfattade aldrig vem hon egentligen var, men hon var antagligen en konstföreningstant), förre kommunordföranden (heter det så?) som var sådär HJÄRTLIGT BULLRIG och klappade alla människor på ryggen, och så jag och min kompis. Jag har varit så hungrig hela dagen, det kan bero på att jag bara har ätit vitt bröd och druckit kaffe. Min pappa är här så jag får ingenting uträttat, allt jag gör avbryts hela tiden. Jag ska nog äta någonting som inte är vitt bröd.

PS kalksten!

Singer Sargent 1880
(ps igen Följ min blogg med bloglovin)

Söndag

Jag måste helst skriva en halv recension samt läsa en hel bok idag (eller tvärtom), men vi har ätit frukost i evigheter och jag har läst bostadsannonserna i dagens tidning. Inte för att jag planerar att flytta, men ibland säljer de så fina hus - idag annonserades en sekelskiftesvåning, en pampig tjugotalsvilla samt flera små korsvirkeslängor. Ibland har jag svårt att bestämma mig för hur jag helst skulle vilja bo, det bästa hade förstås varit att ha en stadsvåning och ett landställe. Ibland ser jag så billiga små hus som ligger intill insjön en bit härifrån, precis i bokskogens rand, varje gång tänker jag på sprakande brasor, lantkök, fågelkvitter, knarrande golvplankor och en öronlappsfåtölj i biblioteket.

Nu är kaffet slut. Som ni kanske har märkt i de senaste blogginläggen har jag för tillfället snöat in på målningar av typen ovan. Det här är Wright Barkers Circe från cirka 1900. Jag tror att det är för att materialen är så himla snygga - djurhudar, marmor, kronblad och stjälkar, svepande, flortunna tyger? Och åh! på tal om material har jag beställt en beige kappa - jag har tjatat om att jag vill ha en beige kappa i evigheter! - i ull och kashmir, den borde anlända till mitt lokala postkontor i morgon. Vet ni hur svårt det är att hitta beiga kappor som inte är trenchcoats? Det är jättesvårt.

Nu ska jag göra nytt kaffe och sedan läsa en bok ur den här serien.

Konstens år

Hej, syftet med det här inlägget är mest att pynta bloggen med den här fina målningen, det är Lawrence Alma-Tademas Unconscious Rivals från 1893. Alma-Tadema var speciellt bra på att måla blommor (se här!) och marmor, det är en egenskap som jag uppskattar mycket! Annat måleri jag blir imponerad av om det är bra: vitt (speciellt kläder), hästar, siden, interiörer, päls och moln. (jag rekommenderar er verkligen att följa länkarna, det är fina målningar!)

Jag tänkte att jag kanske skulle läsa lite konstvetenskap på distans i höst. Möjligen blir 2010 konstens år? Det finns en distanskurs som verkar bra förutom att den är inriktad på 1900-talskonst, jag skulle vilja att den var inriktad på ett annat århundrade, helst 1800- eller 1600-tal. Det hade varit fantastiskt att få ägna sin tid åt murrigt nederländskt ateljémåleri eller borgerliga interiörer i artonhundratalskonsten eller något annat kul ett tag.

Pausbild x 3

Hej och glad fortsättning - jag jobbar men jag tänkte att ni kanske ville titta på de här bilderna under tiden jag skriver och dricker kaffe ur en sådan där Penguinmugg som alla "bokbloggare" har. Jag brukar vanligtvis dricka kaffe ur en tekopp jag har fått av min gamla moster (efter en av hennes Kinaresor, den är gjord i tunt fint porslin och har ett tjusigt blåvitt mönster), men Penguinmuggen känns så rejäl, det känns som att jag är på ett riktigt jobb när den står framför mig på skrivbordet. En på mitt andra jobb har en mugg där det står "WORK SUX", det är den rejälaste muggen jag vet.

Alma-Tadema-festligheter!

Parkeringsautomat-robot-rost-goth-bild

Lätt dysfunktionell Lucien Frud-familj

Los reyes magos de oriente

Dagens julbilder med tre vise män-tema! Från någonstans, jag skäms lite för att jag inte kommer ihåg var.

Dagens bild

Dagens renässansjulbild är Jean Fouquets Madonna, Serafines and Cherubines från1450!

Arv

Hej, jag har hämtat ut ett arv (ni vet hur man brukar säga att man skulle vilja ärva en okänd, rik moster? Obs gammal, död av naturliga orsaker. Så är det inte riktigt, jag kände och tyckte hemskt mycket om min gammelmoster, men hon var rik och ägde vackra saker). Gud så vuxen jag känner mig nu, omgiven av mattor - äkta! - och konst - äkta! - jag trodde att det skulle dröja länge innan jag kunde klä golv och väggar med sådant. Det bästa är förstås ändå biblioteket, bara att plocka hur mycket som helst, hyllmeter efter hyllmeter av god smak, det var på gränsen till groteskeri - jag kände mig så smutsigt girig, förstår ni? Eller så är detta inte det bästa utan det värsta - böcker betingar inget värde då man värderar dödsbon, visste ni det? Och då har jag ändå plockat hem maffiga, påkostade konstböcker och fantastiska illustrerade upplagor av allt möjligt, det är ju hemskt. Nå, nu är böckerna här och vi måste köpa fler bokhyllor, jag har slagit in alla julklappar och nu ska jag läsa och äta Wienernougat, det gör jag alltid på julen.

Och på den här bildbloggen fortsätter vi med rävtemat:

O Meliboee, Deus nobis haec otia fecit

Jag har upprättat ett tillfälligt kontor i sängen igen, jag älskar att jobba härifrån! Man skriver en rad eller två, man har några referensböcker på bordet bredvid sängen som man bläddrar i, man hämtar lite kaffe och ställer koppen på nämnda bord. Sedan gör man om samma sak igen. Lättja är min bästa grej!

Rochegrosse: porträtt av en lättjefull Sarah Bernhardt

Jaha, sen läser jag Germaine de Staël samt ägnar oproportionerligt mycket tid åt att titta på tapeter och antikt julpynt. Fast jag kan inte göra det så mycket jag vill för jag är också tvungen att ägna mig åt fullständigt hjärndödande aktiviteter: Kvalitetstesta och packa grejer, faxa, bokföra, skriva ut transportetiketter, ja ni hör. Bättre då att vara Sarah Bernhardt. Som för övrigt hette Henriette-Rosine van Hard på riktigt! Fint namn. De sista åren av sitt liv sov hon tydligen i sin egen likkista, gjord i rosenträ och klädd i vitt siden, draperande sig i vackra blommor. Sarah Berhardt verkar också ha varit bra på det här med lättja, bland mycket annat förstås.

Mitt kylskåp är fyllt av öl för vi ska flytta i eftermiddag, och det är då en oskriven regel att man bjuder på öl och pizza. Är det så överallt? Jag ville bjuda på glögg i stället, eller kanske sherry och ost, men det går nog inte (man blir däremot väldigt ofta bjuden på sherry och ost på vernissager, har ni tänkt på det? Det är inte så jättegott men själva grejen är väldigt trevlig).

Att se ett lysande krucifix mellan hornen på en hjort

Newton, Jr 1915: Major W. Austin Wadsworth, MFH, Riding Devilkin

November är snart slut, om typ åtta timmar, och jag har alldeles glömt bort att uppmärksamma att november är en Jaktmånad! Jag har ridit Hubertusjakt en gång, det var kul men inte särskilt glamouröst. Inga jaktrockar och engelska setters, bara en massa ridtjejer i täckjacka. Nu menar jag inte att det är jakten på och dödandet av de stackars rävarna som är glamouröst, men det förstår ni ju (jag skriver det ändå för tydlighetens skull. Vi vill inte ha några missförstånd här). Jag gillar jaktlandskapen bara, kläderna och de glänsande hästarna och hundarna.

Rävjaktsmerchandise ni kanske inte vet finns: rävjaktsparaplyer! De har rävjaktsmotiv på väskor också, och gästhanddukar och tvålpumpar, och de har rävörhängen.. Äh, jag länkar dit så får ni se själva.

Båda Thomas Blinks

Sankt Hubertus, det är han som hittar krucifixet.

Kära dagbok,

Jag har en sådan där dag som inträder alltför sällan; jag vaknade halv sju utan att någon väckte mig, fylld av energi, innan frukost hade jag rensat tre garderober fulla av sandaletter, gamla blusar, en kartong full av måttband, oljemålningar... (jag håller på att rensa ur och lägga upp allt jag inte använder på vinden, det är mycket ambitiöst!)

Jaha, jag tillbringar ganska mycket tid här hemma eftersom jag kan sköta två av mina jobb härifrån, men nu tänker jag att jag vill ha ett kontor - jag behöver ett kontor! - för jag blir trakasserad å det grövsta av telefonförsäljare. Visste ni att företag inte kan spärra försäljare med NIX? Det är så sinnessjukt irriterande. Nu har de visserligen varit ganska tysta de senaste dagarna, men nu hör jag i stället genom pappersväggarna att det ringer hysteriskt inne hos grannen. Jag kanske måste fly hemmet och bli en sådan typ som sitter på café och skriver, sippandes på en vulgärt stor latte. Jag vill inte det!

Dagens bildgoogle-konstnär är John Bauer:



Den översta bilden i inlägget är också en John Bauer, den ser inte helt typisk ut men det är nog bara för att den är en oljemålning och inte en akvarell eller en sepialaverad teckning. Den heter Sagoprinsessan och det är ju i och för sig en väldigt Bauersk titel, och jag tycker att den påminner lite om La Promenade, molnen, ängen, underifrånperspektivet.. visst?

Dagens outfit

En omotiverad musiklektion-målning, det är en lord Leighton.

Hej, jag har klätt bloggen i nya kläder, jag gillar inte riktigt den streckade linjen och att färgvalen kommit bort, men jag gillar inte det gamla formatet alls - det är liksom standardformulär 1.A - och eftersom jag inte orkar byta till Wordpress provar jag det här. Nu ska jag göra kaffe och skriva om en bok. Hej.

mördarballader

The ladies of Hastings

The changeling, båda Henry Fuseli

Igår höststormade det, jag skulle ha läst men bildgooglade konst som på olika sätt är mystisk och romantisk och lyssnade på Murder ballads - jag tycker faktiskt att det var en ännu bättre stormsysselsättning än läsning, i synnerhet som boken jag håller på med är mäkta deprimerande. Jag rapporterar om den senare.

van Eyck, detalj Arnolfiniporträttet

William Blake, jag har alltid tyckt att Blake är lite för.. fantasy för min smak, men den här målningen är rätt fin. Pity heter den.

Fuseli igen, Mardrömmen med spökhästen och annat som återkommer i den här (mer kända) målningen. Fuseli är ju så bra! Har jag upptäckt nu. Ni kan se fler målningar här om ni vill.

Dagbok från en sjukbädd

Jag ligger hemma och är sjuk idag, så jag okynnesbloggar lite. Försökte se Slumdog Millionaire i stället, men jag har alltid varit urdålig på att se filmer, det gick inte. Somnar alltid, alltid på bio, det är så pinsamt. Jag ser för det mesta bara skräpfilmer och skräp-tv, typ Top Model. Jag kan inte hjälpa det! Tur att jag har en så fantastiskt sofistikerad smak i allting annat.

Innan jag blev sjuk var vi på loppis igen, jag hittade ett så fint gammalt tryck, det liknar det här:


Jag köpte några böcker också, förstås, tema novellsamlingar: En sak är en sak av Alberto Moravia och I Brokiga Blads vatten av Torgny Lindgren, jag hittade också Anna Karenina för en femma och det är ju en bok jag bör läsa någon gång i mitt liv. Till sist Den högsta kasten, Carina Rydberg är nämligen en författare som gått mig förbi men som jag hör talas om överallt där människor nostalgitrippar (jag tillhör nog inte rätt åldersgrupp, eller så var jag för världsfrånvänd på den tiden... Per Hagman lämnar mig också fullkomligt oberörd). Ja, förutom ett Morgan Kane-album som jag ska ge till min pappa, det och Modesty Blaise är det enda han läser. Och min mamma läser bara tantsnusk och andra Svalanböcker, så mitt intresse för litteratur har inte direkt gått i rakt nedstigande led.

Jag har tillbringat det mesta av eftermiddagen med att bildgoogla David Hockney, således kommer här ett stycke fint måleri, om än väldigt o-Hockneyskt (det beror på att det är en studie, men den liknar en Mondrian innan de alltför räta linjernas tid):Nu ska jag duscha igen, jag hatar att febersvettas, sedan ska jag fortsätta läsa Farväl till Berlin och sova lite emellanåt. Hej så länge.