Det är december och rimfrost!

Jag tog en minipromenad hem i morse, det var glashalt på trottoarerna och jag hade på mig ett par kilklackade snörkängor, sådana som alla har nu, det var livsfarligt. Det var i och för sig ganska trevligt att promenera, jag har inte gjort det på evigheter. Jag är ganska kräsen promenadmässigt - jag gillar det bara om det finns natur som man kan koncentrera sig på, insupa, och om jag kan gå på stigar jag inte gått på hundra gånger förut. Det ska helst inte blåsa och jag vill inte se annan bebyggelse än möjligtvis ödestugor. Eller ett slott. Och så vill jag inte möta för mycket människor, det ska liksom vara jag och skogen. Jag blir så lätt uttråkad ifall de här kriterierna inte uppfylls, och då stannar jag hemma i stället och läser en bok.

van gogh

Jag har varit och tittat på ett kontor idag, som representant för företaget jag jobbar för, där stod en massa fina saker som bara ska slängas, sa damen som visade det. Jag sa att vi (det vill säga jag) vill ha dem. Där finns en jugendspegel (eller en spegel som i alla fall är lite lik en jugendspegel) och ett jättegammalt fint slagbord som jag tänker att man borde luta av - är det svårt? Kan man göra det själv? samt Lilla Åland-pinnstolar. Utan armstöd tyvärr, jag tycker att Lilla Åland med armstöd är mycket snyggare än de utan, av någon anledning. (Sen är jag inte överförtjust i Lilla Åland över huvud taget, men gratis är gratis! Så tänker jag därför att jag har varit fattig.)

Att se ett lysande krucifix mellan hornen på en hjort

Newton, Jr 1915: Major W. Austin Wadsworth, MFH, Riding Devilkin

November är snart slut, om typ åtta timmar, och jag har alldeles glömt bort att uppmärksamma att november är en Jaktmånad! Jag har ridit Hubertusjakt en gång, det var kul men inte särskilt glamouröst. Inga jaktrockar och engelska setters, bara en massa ridtjejer i täckjacka. Nu menar jag inte att det är jakten på och dödandet av de stackars rävarna som är glamouröst, men det förstår ni ju (jag skriver det ändå för tydlighetens skull. Vi vill inte ha några missförstånd här). Jag gillar jaktlandskapen bara, kläderna och de glänsande hästarna och hundarna.

Rävjaktsmerchandise ni kanske inte vet finns: rävjaktsparaplyer! De har rävjaktsmotiv på väskor också, och gästhanddukar och tvålpumpar, och de har rävörhängen.. Äh, jag länkar dit så får ni se själva.

Båda Thomas Blinks

Sankt Hubertus, det är han som hittar krucifixet.

Gibt geheimen Sinn zu kosten / Wie's den Wissenden erbaut

Danska träd anno 1888 av Laurits A. Ring

Hej, nu skriver jag något för att ni ska slippa mötas av rubriken "Dagbok från en sjukbädd" här - jag skyller på, eh, febern. Dessutom har jag idag en fullgod anledning att skriva en tysk rubrik, se nedan.

De ska fälla almarna utanför mitt hus, de har fått almsjuka och det är sorgligt. Det ska tydligen bli någon slags konsthappening där innan träden fälls, jag föreställer mig att det är svårt att göra bra och njutbar konst av döda träd. Äh, jag vet inte. Jag tröstar mig med att jag tillbringar ganska mycket av min tid på ett ställe med en av stadens vackraste utsikter, över stadskyrkogården och de mäktiga träden där. Den har varit alldeles ljuvlig i höst, den har rasslat av klargula boklöv och dånat av kyrkklockornas ringningar. Nu är träden alla nakna utom en blodlönn vars färg står sig så fint mot kyrkans vita kalksten (jag har förresten aldrig ens varit inne i den kyrkan, jag har varit på väg flera gånger men jag är osäker. Är det, typ, öppet? Min erfarenhet av kyrkobesök, utöver de vanliga ceremonierna, är mycket liten).

Okej, nu tittar vi på träd etc.

Ett Schiele-träd, lite i samma tradition som Hockneyträdet och Mondrianträdet.

Ett dekorationsvykort av något slag, det föreställer i alla fall ett blad av Goethes favoritträd (det är förstås hans diktning i rubriken)

Engelska träd av John Frederick Kensett

The night, tho'clear, shall frown

edward gorey

Arnold Böcklin 1880

Underst en Caspar David Friedrich från 1824 som inte är så läskig (jag tänkte mig nämligen att det skulle vara lite allhelgonatema på det här inlägget, monster och kraxande fåglar kring gotiska torn och stormrivna hav och så, men det är ju faktiskt en kyrkogård!), jag ville visa er den därför att den där färgnyansen motsvarar exakt den färg jag såg på löven när jag promenerade en skogskyrkogård igår; det var sagolikt vackert, en matta av brandgula löv som tumlat ned för en slänt. Då var det skymning i stället för gryning, himlen var mjölkfärgad i stället för en som i alla fall lovar blått, men löven var de samma, och träden som stod på rad.

Jag lovebombar naturen

Okej, ni ville se åttahundra bilder från Fredriksdal och på olika typer av växtlighet där, sa ni? Jag är inte den som är den, det är jag verkligen inte.

Till höger från allén sett: den franska parken! Rosor, lavendel och olika sorters väldoftande växtlighet. Därefter följer...

... den engelska parken av typen Sherwoodskog, alltså ej herrgårdsstil och knivskarpa buxbomar.

I förgrunden: hundloka alternativt hundkäx (Anthriscus sylvestris), i bakgrunden sommaräng med gula blommor (kanske smör?)

Vallmo.

Nils Poppe i en buske.

Det här var inte så roligt att se, men man måste ju älska namnet: Den systematiska trädgården! Fast den låg nästan i träda på grund av angrepp av någon sorts mask som jag glömt namnet på. Men ändå! Den systematiska trädgården! (jag vet förstås inte riktigt vad denna systematik egentligen består i. Jag lovar att ta reda på det nästa gång)

Jätte-någonting! Kanske daggkåpor! De var i alla fall säkert två meter höga.

Röda rosor mot vitputsad vägg, check.

Mmmm, älska de här.. tunnlarna, eller vad man ska kalla dem. Det blir så bra ljus i dem!

Rhododendron som sjunger på sista versen.

Stadskvarteret där vi gick på styltor. Ja, även jag.

Det här är inte Fredriksdal, det är småbåtshamnen hemma, lite senare på kvällen, som var på bra humör.