Hej, nu skriver jag något för att ni ska slippa mötas av rubriken "Dagbok från en sjukbädd" här - jag skyller på, eh, febern. Dessutom har jag idag en fullgod anledning att skriva en tysk rubrik, se nedan.
De ska fälla almarna utanför mitt hus, de har fått almsjuka och det är sorgligt. Det ska tydligen bli någon slags konsthappening där innan träden fälls, jag föreställer mig att det är svårt att göra bra och njutbar konst av döda träd. Äh, jag vet inte. Jag tröstar mig med att jag tillbringar ganska mycket av min tid på ett ställe med en av stadens vackraste utsikter, över stadskyrkogården och de mäktiga träden där. Den har varit alldeles ljuvlig i höst, den har rasslat av klargula boklöv och dånat av kyrkklockornas ringningar. Nu är träden alla nakna utom en blodlönn vars färg står sig så fint mot kyrkans vita kalksten (jag har förresten aldrig ens varit inne i den kyrkan, jag har varit på väg flera gånger men jag är osäker. Är det, typ, öppet? Min erfarenhet av kyrkobesök, utöver de vanliga ceremonierna, är mycket liten).
Okej, nu tittar vi på träd etc.
Ett dekorationsvykort av något slag, det föreställer i alla fall ett blad av Goethes favoritträd (det är förstås hans diktning i rubriken)
4 kommentarer:
Oh Schiele-träd, I like!
Jag också!
Ginkgon är verkligen fantastisk och märkligt uråldrig med sina täta parallella bladnerver. Hoppas du frisknat till!
Tack, jag mår precis som vanligt igen! Jag letade och letade efter en riktig fin målning föreställande ginkgoträd, men hittade ingen på hela internet. Märkligt för det är, som du skriver, ett så vackert träd!
Skicka en kommentar