Hej kära bloggen, nog med överdriven vårentusiasm nu. Jag har tillbringat dagen på ett dammigt museum och druckit surt kaffe. Jag läste lite om Sebastian Knight på vägen hem, men det visade sig inte vara the next big thing som jag först trodde. Den var lovande men har tappat fart och.. orginalitet, tror jag. Jag menar, hur många fiktiva biografier om missförstådda, svåra konstnärer orkar man läsa? Ganska många trodde jag men nej, nu måste någonting mer till. Jag är i ett så dumt stadium av läsande nu, jag är kräsen och uttråkad och jag vet att det finns massor av Bra Litteratur någonstans, men var? Jag vet inte riktigt var jag ska leta faktiskt.
Well, den här målningen (ja, ett oljetryck av den här målningen alltså) har jag studerat idag:
Ser ni ljuset som spelar över fuxens länd och flanker? Visst är det fint? Det finns få saker som speglar ljus så bra som ett spänt, välryktat hästskinn över spända muskler. I alla fall inte på oljemålningar.
ps fuxen=
Streiff
2 kommentarer:
Mmm, älska nyryktade hästflanker på ett dammigt slagfält!!
Ja, eller hur! Ingenstans spelar hästmusklerna som på slagfältet!
Skicka en kommentar