Det är Björn Ranelids hem! Jag måste ju visa er för att ni ska förstå idén, jag kan inte bara säga "Jag tycker att Ranelid har ett fantastiskt vackert hem", för ni hade inte gissat på det här va? Jag tycker mycket om de stora målningarna på golvet, det måste vara fint att sitta i den där karmstolen och titta på målningen på nära håll, i skiftande ljus, och se penseldragens skrovliga - eller för den delen blanka- spår (fast skrovligt, tjockt måste vara bättre, tänk att sitta i en fåtölj bredvid den här).
(Han bor förresten i Strindbergs gamla hem på Mariaberget, som stiftelsen Konstnärshem äger. Låter det inte typiskt Ranelid att göra en sån sak? Sitta i fåtöljen vid brasan -han har ett porträtt av sig själv på spiselkransen!- och liksom bara "Jag och Strindberg, jag och Strindberg")
2 kommentarer:
Den takhöjden är nog en förutsättning för att göra de stora målningarna rättvisa och det låter ganska stort att bo där och veta att just detta tak varit Strindbergs en gång.. Tanken om att just så varit borde vara en källa till inspiration bara det. Och lite skrämmande på något vis..
Gott nytt år till dig och lycka till med den nya lägenheten!
Jovisst, våningen gör sitt till, det är klart, hade förstås inte varit samma sak i en stuga med lågt i tak, eller för den delen i en miljonprogramslgh.. Men grejen med Ranelid är att det här känns som ännu ett av hans många "stor-författare"-attribut. Han hade den bohemiska scarfen, augustpriset och oljeporträttet; nu har han strindbergs gamla våning också.
Och tack ska du ha! gott nytt år!
Skicka en kommentar