lördag 31 januari 2009

Ensam i bräcklig farkost vågar seglaren sig på det vida hav

Jag brukade vara trött på vatten- och strandmotiv. Ni vet, jag bor längs kusten och den som någon gång gått på ett litet småstadsgalleri i en västkuststad (eller för den delen ostkuststad kanske men det kan jag inte med säkerhet fastslå) vet vad jag menar, det fullständigt dräller av små glada akvareller med segelbåtar och solnedgångar i havet och sådant. Men det här är fint:

B. Liljefors Varpkastning utanför Visby (1888)

Min nygamla vän Edward Hopper: People in the sun (1960) Man ser iofs inte havet här men man kan känna dess närvoro, eller hur?

Swimmingpoolestetik i D. Hockneys Portait of an artist (pool with two figures) (1971)

4 kommentarer:

Anonym sa...

Åhh jag älskar poolmålningar och erkänn att Hockney är den allra främste när det kommer till vattenytor; finast i målningen du visar är dock nästan den porrfrodiga grönskans drömska i bakgrunden ahhh.

Johanna sa...

Ja visst är grönskan det finaste, skiktade lysande mossbelupna berg typ, som nya zeeland. Fast min favorithockney innehåller inget vatten:

http://www.leninimports.com/david_hockney_gallery_20.jpg

(jag är värdelös på att hitta fungerande länkar, men prova. Annars är det "Mr. and Mrs. Clark and Percy" från 1970. Ryamattan, tapeterna, den skinande rena och vita katten/bänken!)

Anonym sa...

Balkongräcket!! (Fast det heter nog ngt annat men jag är nyvaken och kan inte för mitt liv komma på vad.) Mkt fint. Jag vet för lite om honom för att ha ngn favorit, men hittills är det antagl ngn av poolerna. Kan stirra den bräckade vattenytan ända in i hypnosens kärna.

Johanna sa...

Försöker febrilt komma på ngt annat ord än balkongräcke men nej! Vill sig inte.