Thomas Gray: Elegy written in a country churchyard
William Blake: The Tyger
Johan Wolfgang von Goethe: Erlkönig
CM Bellman: Epistel no. 25, 48, 79
Thomas Gray: Elegy written in a country churchyard
William Blake: The Tyger
Johan Wolfgang von Goethe: Erlkönig
CM Bellman: Epistel no. 25, 48, 79
Jag kände inte ens att hösten närmade sig med stormsteg men nu är den visst här. Med förtjusning har jag grävt fram mina jackor, koftor, grovstickade strumpor och stövlar ur garderoben. Jag går till och med i skolan redan och har börjat beta av den digra litteraturlistan för i höst. Det känns välbekant och ingånget och tryggt, och det är skönt att kunna byta ut stressen över att ha roligt och suga ut maximalt nöje ur de futtiga solstrålarna, mot stressen och jakten på betyg, lovord och beröm. Jag passar avgjort bättre vid skrivbordet, böjd över uppsatser och kurslitteratur, än på sandstranden med en glassig drink i handen.

Jag läste i alla fall ut Extremt högt och otroligt nära, den var under- under- underbar. Glupsk som jag är kastade jag mig genast över Allt är upplyst (efter ett kort mellanspel: Djävulen bär Prada). Är mitt inne i den nu, den är uppslukande, men inte precis i samma stil (språk, anda?) som Extremt högt... Än är det för tidigt att säga något eller jämföra, men det känns som om Safran Foer blivit säkrare, känsligare, mer lyhörd sedan debuten. Kanske är det dumt att säga någonting om det innan jag ens läst ut boken. Jag vet inte.

Jag tror att jag ska börja med Extremt högt och otroligt nära, den är jag riktigt sugen på. Återkommer med rapport.
PS. Ja, jag tänker läsa Virginia Woolf igen trots den här inte så entusiastiska recensionen (Mrs. Dalloway). Jag är envis, och kanske lite dum.